Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Side by Side (2012)

Det här är mer av ett glorifierat TV-program än en dokumentär, där Keanu Reeves är (en förvisso påläst och sympatisk) programledare som intervjuar The Usual Suspects – Martin Scorsese, James Cameron, David Fincher, George Lucas, David Lynch, Robert Rodriguez, Steven Soederbergh, Danny Boyle – men också doldisar i foto- och klippvärlden och diverse tekniker som arbetar i det fördoldas amt en och annan ung filmskapare. Ämnet är den digitala filmens historia och den mer eller mindre garanterade dödsstöten för analog film, samt hur detta påverkar filmindustrin. Det har redan gått över tio år sedan 2012, när filmen gjordes. Jag tror att framtiden som filmen spår – där digital film helt enkelt är detsamma som film, bortsett från ett par idiosynkratiska undantag – blev verklighet bara några år senare.

Jag minns att jag såg den här filmen när den kom. Den fångade mitt intresse då, men tio år senare är den mindre intressant. Inte så mycket för att dess tidsperspektiv blivit gammalt utan för att det som vanligt är enklare att se en films brister när det gått ett tag. Det här är faktiskt på det stora hela en rörig, pladdrig ostrukturerad film där folk tjatar och tjatar om för- och nackdelar om att plåta digitalt och analogt. Det är en film om branschen och inte, om vi ursäktar k-ordet, konsten.

Det är kul att se alla kändisar tjäbbla, såklart (även sådana som Fincher och Soderbergh som framstår som totala rövhattar) men jag skulle mycket hellre ha sett en film om vad publik, kritiker, filmfantaster och olika akademiker anser om filmens död. De, vi, är trots allt de till vars fördel allt detta görs till att börja med. Dessutom snubblar filmen knappt ens över sin egen verkliga fråga: Vad betyder film till att börja med? Hur förändras filmens själva definition när det går över till det digitala? (Personligen tycker jag att filmer inspelade på codex alla ser ut som olika kapitel i samma film).

Filmen borde åtminstone ha haft ett avsnitt som behandlade några av dessa kärnfrågor. Jag menar, vem bryr sig egentligen om att David Fincher vill sätta en kamera på en kanot? Digitalt filmskapande ger uppenbara fördelar för den som ska göra en film, men… än sen? Om man vill se en film, vad är bäst då? Vi får se stickbilder på människor som tittar på filmer på sina telefoner som om ”folket” redan har bestämt sig. Men film är faktiskt något, något mer än en vara, och vi borde vara nyfikna nog att fråga vad det är. Den här filmen är en OK förklaring av några av de industriella kontroverserna som blommade upp i och med den digitala revolutionen, men det är inte mycket till narrativ. Temat är lite som en bumerang som går laget runt. Filmen är inte mycket mer än ett expanderat roundtable.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *