Jag förblir försiktigt optimistisk när det gäller vissa moderna blockbusters av typen ”fanservice via  multiversum”. Vissa av dem använder nämligen sitt licensierade innehåll i berättande syften. Mer specifikt tycker jag att det pågår genuint kreativa saker i Ghostbusters: Afterlife och Spider-Man: No Way Home. Man kan inte bara kalla det för simpel fan-service, för det […]

Malicks renaste film. Ibland känner jag att den är hans bästa, eftersom den upptäcker en filmisk röst som tidigare inte var känd – den genuint lyriska rösten, rösten som illustrerar tankar och känslor, som i poesi, öppnar upp oändliga vägar av associationer och upplevelser (alltid subjektiva, alltid omöjliga att kontrollera, de börjar och slutar i […]

Ett mästerverk av lättja, från Grouchos oneliners till Harpos harpa. Allt i den här filmen framstår som en eldfluga i natten, som om det vore ett naturens mirakel snarare än en kommersiell produkt. Och två hårdkokta ägg.

Tom Clancy gjorde så småningom Jack Ryan till president, så det här känns väldigt mycket som ”Tom Clancy’s Die Hard on a plane”. President Ford är emellertid komiskt orealistisk redan långt innan Hans Grubers fanklubb kommer ombord – en sorts Shakespearisk världshärskare som går bananas och hotar andra länder med invasioner och krig eftersom han […]

Under pandemin hade Sylvester Stallone inget bättre för sig, så han gjorde denna urskuldande version av sitt MTV-mästerverk, och försökte få till en version av filmen som passade bättre, både visuellt och tonmässigt, med de andra fem; det är ett oväntat, mycket övertygande argument för att det finns mer i en film än bara klippningen. […]

Den som tyckte att Mark Hamill gjordes en björntjänst i The Last Jedi har inte sett honom i Hamilton, där han spelar en Bondskurk klädd som en malplacerad Greg Kinnear, fast i en kontorsuppsättning som ska likna en rysk fabrik men ser ut som Frankensteins laboratorium… och på tal om Boris Karloff så är det […]

James Mangold är en fantastisk regissör som aldrig riktigt gjort en helgjutet fantastisk film, men han är nästan alltid nära; hans jordnära, sublimt brummande estetik är lugnande för själen – The Wolverine är ett fantastiskt chill pill med stort ASMR-värde – i hela det stora uppföljarpusslet existerar filmen i ett ingenmansland, men det är precis […]

Jag har blivit mindre defensiv vad gäller Argentos senare verk, vilket förmodligen är anledningen till att jag gillade den här mycket mer än jag någonsin har gjort förut – The Phantom of the Opera är faktiskt en milstolpe i Argentos karriär, eftersom det är hans första filmatisering av en klassiker, hans första film som tar […]

Den stora showstoppern i Daniel Craigs Bondera; hans tredje i rollen som 007 är en sådan där ”Big Bond” att jämföra med Goldfinger, Älskade spion och GoldenEye; påkostat, slimmat, kommersiellt och lite opersonligt om man jämför med de mer puristiska delarna i serien – många riktiga Bondfans har en lite sisådär relation till Skyfall, vilket nog har att göra med […]

Det har gått decennier sedan jag hade en så klar och härlig upplevelse av Scream. Av någon anledning hamnade jag i en sinnesstämning från 1996 och kom ihåg exakt vad som gjorde den här filmen så speciell; den närmade sig skräckgenren med en enorm distans, och behandlade Freddy och Jason som skräp på en loppmarknad (vilket […]