Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

No Country for Old Men (2007)

Bröderna Coens omhuldade filmatisering av Cormac McCarthys roman. Utspelar sig 1980 i Texas  där karlakarln Josh Brolin råkar snubbla över ett byte knarkpengar, varpå en katt- och råttalek inleds mellan honom, den vänlige men desillusionerade sheriffen Tommy Lee Jones och den harmoniske mördarmaskinen Javier Bardem. Läckra miljöer, täta spänningsscenarion och fina skådespelare är element som […]

Fortsätt läsa

Amélie från Montmartre (Le fabuleux destin d’Amélie Poulain, 2001)

Det är svårt att motstå denna delikata, Pollyanna-liknande historia om den unga kvinnan Amélie (Audrey Tautou) som en dag inser sitt kall i livet; att hjälpa andra människor. Självfallet upptäcker hon efter ett tag också den stora kärleken. En omedelbar frankofil klassiker som gjorde Tatou till närapå kultfigur. Jeunets bildspråk är obehindrat och gör detta […]

Fortsätt läsa

Synecdoche, New York (2008)

Charlie Kaufmans omskrivna och bejublade regidebut är en imponerande men exceptionellt omständlig skildring av kreativitet för sakens skull. Philip Seymour Hoffman spelar en deppig, hypokondrisk teaterregissör i ett misslyckat äktenskap som efter ett prestigefyllt pris får möjligheten att finansiera ett drömprojekt. Exakt vad det går ut på blir aldrig hundra procent klart, men i någon […]

Fortsätt läsa

Natural Born Killers (1994)

Kapselrecension; tillägg, 2024: Filmen saknar för den delen inte subtilitet eller djupare ingångar, även om det kanske inte är uppenbart på en gång i den överväldigande presentationen; filmen är i ett nötskal en musikvideo från helvetet, ett svar eller ”spegel” mer än en regelrätt ”kritik” men mellan lagren kan man se små visuella brottstycken viska […]

Fortsätt läsa

Rött hav (Crimson Tide, 1995)

Artificiell men underhållande ubåtsfilm om ett välutbildat andrebefäl (Denzel Washington) som på en kärnvapenbestyckad ubåt drivs till ”myteri” när kaptenen (Gene Hackman) vill aktivera kärnvapen mot Ryssland. Tony Scotts högoktaniga berättande och de utmärkta skådespelarna gör att den här filmen blir svår att sluta titta på när den väl kommer igång, trots att det bara […]

Fortsätt läsa

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)

Egentligen en ganska barnslig film, sprungen ur en omogen förståelse av livet och en obefintlig förståelse för relationer. Till och med konceptet att ”radera någon” från ens ”minnen” är en barnslig idé. Ärligt talat har jag svårt att tro att manusförfattaren Charlie Kaufman relaterar till idén själv – däremot kan han föreställa sig att två […]

Fortsätt läsa

Noll tolerans (1999)

Svenska polisfilmer hade glidit mot ett Hollywoodideal rätt länge, men det var 1999 års Noll tolerans som bröt igenom och gjorde den första sverigamerikanska actionthrillern, åtminstone den första som publik och kritiker köpte utan alltför mycket krångel. Regissören, Anders Nilsson, började sin karriär som skyddsling åt Mats Helge Olsson, som gjorde VHS-filmer på 80-talet och […]

Fortsätt läsa

Oldboy (Oldeuboi, 2003)

Den andra delen i Chan-wook Parks hämndtrilogi handlar om en till synes oskyldig familjefar som blir kidnappad och instängd i ett hotellaktigt rum där han hålls fången i femton år utan att veta varför. När han till slut tar sig ut börjar han en långdragen process att hitta den som spärrat in honom och våldsamt […]

Fortsätt läsa

Frankenstein (Mary Shelley’s Frankenstein, 1994)

Jo, den är mer trogen till boken, och så vidare. Men Kenneth Branaghs fixering vid respektabilitet – det här är seriöst och vuxet etc – är i slutändan bara ett  halvuppfyllt löfte. Berättandet går från episodiskt till osammanhängande (tredje akten är bara scener efter varandra utan minsta eftertanke) och dialogen är serietidningsplatt och överförklarande och […]

Fortsätt läsa