Cry-Baby (1990) På 70-talet hade få hade kunnat tro att John Waters skulle bli mainstream men efter Hairspray (1988) var han hett stoff; alla studior ville ha Cry-Baby, hans rockmusikal om titelfiguren, en bad boy i läderjacka spelad av ett prima stycke Johnny Depp, och fröken square, hans kärleksobjekt (Amy Locane). Filmen kom och gick […]
Fortsätt läsa💿 Chicago (2002)
Det fanns en tid då filmer som Chicago var nästan allt Hollywood gick ut på. Tider som 1934, när Wiliam Powell dansade runt en stor gräddtårta i Den store Ziegfeld. Eller tider som 1954 när Gene Kelly dansade i regnet. Till och med tider som 1958 då Maurice Chevalier sjöng om små söta flickor – […]
Fortsätt läsa💿 En cowboy i Washington (1938)
Jag vet vad jag kommer nynna på nästa gång jag dammsuger. ”Dust… dust!” Huuu för damm! ”Can’t see the sun, can’t find my way, the dust has won!” När Roy Rogers sjöng sången – som blev Oscarsnominerad – var den såklart menad för högre ändamål. I depressionens USA var The Dust Bowl ett negligerat faktum; […]
Fortsätt läsa💿 Hedwig and the Angry Inch (2001)
Ankungar blir inte fulare än Hedwig and the Angry Inch, som hade amerikansk premiär sommaren 2001. Den delade repertoar med filmer som Legally Blonde, Jurassic Park 3 och America’s Sweethearts. Den blev en stor kommersiell flopp, vilket var en oundviklig tragisk ironi. Den var i sin egen bubbla och insisterade på att bli hörd på ett underbart, dumdristigt […]
Fortsätt läsa💿 Colorados vilda dotter (1964)
”Nu jävlar ska jag vinna en Oscar!” Jag är ingen tankeläsare men det känns som att det var vad som for genom Debbie Reynolds huvud när hon hade huvudrollen i den här MGM-musikalen, där hon spelade ”den osänkbara Molly Brown”, societetsdamen som var mest känd för att hon överlevde Titanic. Eller dam och dam. Den […]
Fortsätt läsa💿 Låt oss älska (1960)
En naken skräck bor i Marilyn Monroes ansikte
Fortsätt läsa📼 Oklahoma! (1955)
”Territory folks should stick together” går den muntra refrängen – och jo, när kritvita jokels ramlar runt arm i arm och sjunger den så kan man inte förneka att man öppnar kistan till federationens svarta bok, och den historiska linje av våld som alltid löpt genom USA.
Fortsätt läsa