Som manusförfattare/filmare tänker Mike Myers som en komiker: Gör rutinen igen, lägg till några skämt, trimma några andra, var inte rädd för att använda samma material igen eftersom många inte hörde skämtet. första gången. Detta gör Wayne’s World 2 till en något urvattnad uppföljare, mer omotiverat spoofig och inte lika fokuserad i tonen eller solid […]
Fortsätt läsaMade in America (1993)
Jag har alltid tyckt att begreppet ”politisk korrekthet” är lite drastiskt. Ingen tycker att det är konstigt att prata om ”politiska vindar”, vilket i grunden är samma sak. Vi borde kanske kalla det ”politiskt mode” eller kanske ”politisk kutym”, en otydlig men distinkt känsla av att det finns saker du borde säga (eller filmer porträttera) […]
Fortsätt läsaDave (1993)
Den här filmen vilar enbart på den ofarliga charmen som skådespelarna frambringar. De agerar alla som om de är med i en obetydlig komedi på 90 minuter, så man får låtsas att det är vad man tittar på, även om den är närmare två timmar, och strävar tydligen efter att vara någon slags modern fabel, […]
Fortsätt läsaThe Italian Job (2003)
Det finns inte mycket att säga om den här filmen och det är precis så det ska vara. The Italian Job är nästan sublim i sitt popcornrulliga ekvilibrium. Man sitter och väntar på en twist, eller någon slags vändpunkt, åtminstone en cameo med Michael Caine. Men nej, filmen är inget mer än vad den ser […]
Fortsätt läsaThat Thing You Do! (1996)
En väldigt underskattad film. Det är nästan inte rättvist att kalla det för en bagatell, för den är så himla välgjord, men OK. Tom Hanks regidebut handlar om ett par aningslösa ungdomar i en småstad som bildar en popgrupp i sviterna av Beatlemania på 60-talet och genast får hit! Frågan är hur länge berömmelsen håller… […]
Fortsätt läsaVårparaden (Spring Parade, 1940)
Man bör köpa den här filmen i första scenen, eller inte alls. Rakt upp och ner ser vi lantisjäntan Deanna Durbin komma gåendes på en landsväg med en get hon ska sälja, medan hon sjunger en trallig sång som heter ”It’s foolish but it’s fun!” där hon bland annat erkänner att hon inte har något […]
Fortsätt läsaOne Shot (2021)
Detta är en riktigt välgjord diamant i kolgruvan – en stridsfilm där Scott Adkins och kompani landar på Guantanamoliknande ö för att eskortera en eventuell terrorist till Washington. Ön intas tyvärr av flera dussin terrorister och resten av filmen är en kamp för överlevnad. Filmad i en tagning (är tanken, det är minst två) vilket […]
Fortsätt läsaMagic Mike’s Last Dance (2023)
Tredje Magic Mike-filmen är sådär ”bra i smyg” som så många Soderberghfilmer är. Tatum sticker till London här, sockermorsad av en något neurotisk rik kvinna (Salma Hayek) som vill att han ska sätta upp en strippshow på en gammal anrik teater. Filmen är ett enda stort ”varför inte?”-chill pill, regisserad med all klass i världen som om […]
Fortsätt läsaHalloween Ends (2022)
När vi pratar om den tolfte Halloween-filmen så innebär varje överraskning, från vilket håll som helst, att den automatiskt blir lite bra. Det överraskande med Halloween Ends är att David Gordon Green lutar sig tillbaka lite på sina dramadagar med den; det är mycket mer Snow Angels än vad hans två tidigare Michael Myers-filmer var, […]
Fortsätt läsaBeyond the Law (1993)
Ännu en denimdoftande stäpp/öken-rulle från 1993 att stapla upp bredvid Nowhere to Run eller Red Rock West. Denna är dock i ljumnaste laget. Charlie Sheen spelar snut som går undercover i ett MC-gäng och dras in mer och mer i laglösheten. Väldigt standard, med för mycket utfyllnad och för lite pang på rödbetan, trots en trevlig […]
Fortsätt läsa