Oförarglig men blek epilog för Eastwood som skådis. Han spelar gammal rodeostjärna som går med på att hämta en gammal oväns tonårsson från Mexiko, vilket leder till en dammig roadmovie där duon träffar en trevlig señorita som har en gammal bar och skurkar då och då knackar på för att se om de kanske får be att tränga sig på. Det hela tuffar på i en anspråkslöshet som till sist breder ut sig så bekymmerslöst att det späder ut hela filmen; lite för många berättartekniska blundrar och slarviga tagningar (även för att vara Eastwood) föreslår att filmen inte är så noggrant gjord som man skulle vilja önska och bortsett från Clintan själv så verkar ensemblen bestå av amatörer (här inkluderar vi definitivt Dwight Yoakam i en biroll). Byggd på en roman av N. Richard Nash och/men det känns aldrig som att verket närvarar i någon relevant mening – faktiskt är hela filmen frånvarande. Fans kan å andra sidan finna symbolisk tillfredsställelse i denna allra sista epilog för Eastwoods här helt pacifierade antihjälte, där inte ens skuggorna av det förflutna återstår.