Senkommen, strikt kommersiell uppföljare till överskattade nonsensrysaren The Strangers (2008) om en familj som ska åka till ”farbror Marvin” ute på landet men finner en öde stugby och tre sadister som vill mörda dem. Ungefär lika odrägligt självbelåten i sin blandning av feel bad-manipulationer och pseudonihilism som första filmen, men på grund av storyn inte lika uppenbart ologisk och regissören Roberts är väldigt skicklig på långa tagningar och ljus- och ljudarbete. Relativt skicklig skräpskräck, alltså, om man kan bortse från det irriterande i en film som låtsas vara psykologiskt realistisk genom överstiliserade och orealistiska ritualer där karaktärer gapar sig igenom stundtals komiskt överspelad panik till tonerna av tilltänkt ironisk 80-talsmusik; allt som saknas är verkliga tematiska idéer, bortom de som tappra skräckfanatiker gärna drömmer till sig. Ytterligare uppföljare följde (naturligtvis).