Utsökt liten komedi från stumfilmserans höjdpunkt om en aningslös modern askunge som slavar för sina systrar innan hon av en slump vinner en tävling som tar henne till Hollywood där hon bokstavligt talat ramlar in i filmbranschen. Själva berättelsen är emellertid metaforisk, då detta är ett ovanligt och elegant stycke romantik som nästan enbart rör sig i allusioner och speglingar – ibland iscensätter karaktärerna sina egna skådespel, ibland är scenen bokstavligt talat en filminspelning, ibland är det farligt nära att skådespelarna själva börjar prata om hur de ser ut på bild. Det kanske inte är filmhistoriens första metafilm, men kanske det tidigaste exemplet på en renodlad pärla i genren, och samtidigt finns det ingenting komplicerat eller abstrakt med filmen; Colleen Moore i huvudrollen bidrar tvärtom med en harmlöst snäll humor som ger hela filmen en ton av förvuxen barnslighet vilken tar den ner på jorden ytterligare. En av många förbisedda stumfilmsklenoder.