Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Signs (2002)

Jag blev ganska tagen av Signs när den gick på bio (det var också en av få filmer som skrämde skiten ur mig) och jag minns hur den behöll sin magi på DVD – med åren blev dess lyster lite skamfilad av M. Night Shyamalans fortsatta karriär. Inte för att hans filmer blev så dåliga […]

Fortsätt läsa

Kundun (1997)

Trots att hans filmer ofta handlar om religion torde detta vara Martin Scorseses minst karaktäristiska film – en flådig biopic i Lean/Bertolucci/Attenborough-traditionen om den fjortonde Dalai Lama, från dess att han ”upptäcks” som fyraåring tills dess att han till sist tvingas till exil 1959. Däremellan pågår en ständig konflikt med det kommunistiska Kina och i […]

Fortsätt läsa

Slaghöken (The Sea Hawk, 1940)

Den här filmen – fenomenalt underhållande med Errol Flynn – fick mig att känna mig som C-3PO när han säger ”Wooooonderful!” Flynn spelar piratledare i 1500-talets England som är den ende som inser att den spanska armadan kommer att invadera. Det innebär trubbel med surmulna skurkar och huvudvärk för drottning Elizabeth (Flora Robson) medan två […]

Fortsätt läsa

Torsdag 18/8 2022

Kanske är det så jag borde återvända till filmen. Som en främling i motvind. En invandrare som vägrar ”prata språket”. Man tipsar mig fortfarande om serier. Jag måste hitta ett sätt att formulera det värdefulla i det irrelevanta och inaktuella. Firefox med Clint Eastwood är kanske inte en bra film. Men den spelar mer roll […]

Fortsätt läsa

Fredag 29/7 2022

1. Först lärde Spielberg publiken att en berättelse är lika viktig som en upplevelse. Sedan tog Tony Scott det hela vidare och förklarade att upplevelsen är viktigare. Sedan drog Michael Bay det hela i hamn genom att bevisa, monetärt, att berättelser inte behövs överhuvudtaget. Att man nu inte vet eller bemödar sig med att veta […]

Fortsätt läsa

The Beatles: Anthology (1995)

På något sätt hade jag lyckats glömma vilket häpnadsväckande dokumentärt verk denna åtta delar långa Beatles-dokumentär är, ett (sista?) vittnesbörd om brittisk filmisk uppfinningsrikedom när det kommer till konsistenta syften och fullständig organiseringsförmåga. Det är ett minutiöst återberättande av The Beatles karriär, berättad av dem själva och bara några andra i deras närmaste besättning. Det […]

Fortsätt läsa

Ashanti (1979)

Här har vi något sällsynt! En stor flopp som faktiskt är precis lika dålig som ryktet säger. Faktiskt värre! Ashanti – en rätt påkostad film med stora stjärnor – är rena rama vedervärdigheten. En sedvanligt frånvarande Michael Caine (jo, han är älskad men har han egentligen hoppat ut och gjort något som skådespelare… någon gång… alls?) […]

Fortsätt läsa

K:19 – The Widowmaker (2002)

Kathryn Bigelows första satsning på krig och politeia visar upp hennes kusliga brist på ideologisk närvaro – senare förtydligad i The Hurt Locker, Zero Dark Thirty och Detroit, vilka alla är ”no lives matter”-filmer – här genom att göra vad som praktiskt taget (med undantag för en plikttrogen epilog) är en sovjetisk propagandafilm från 1920-talet […]

Fortsätt läsa