Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Djävlarna (The Devils, 1971)

Ken Russells minst sagt intensiva skildring av en häxjakt i 1600-talets Frankrike blev (tillsammans med A Clockwork Orange) 1971 års milstolpe vad gäller våld och sex på film. Oliver Reed är fenomenal som bristfällig och bohemisk präst som lever för att hålla sin lilla stad självständig från de korrupta kardinalernas influens. En manisk, vanskapt nunna […]

Fortsätt läsa

The Borderlands (2013)

Brittisk found footage där två män skickas ut av Vatikanen till en avlägsen engelsk kyrka för att reda ut påstådda övernaturligheter – saker går inte så bra. Som en typisk rysare i Dödlig skörd-traditionen är denna film helt godtagbar; som found footage är det dock inte ett dugg trovärdigt, eftersom filmen är just en typisk […]

Fortsätt läsa

Lek i mörker (Mørkeleg, 1997)

Den tredje danska rysaren på kort varsel avslutar en sorts slumpmässig trilogi, efter Nattvakten och Sista timmen. Författaren Dennis Jürgensen och regissören Martin Schmidt återvänder efter den senare för Lek i mörker. Det är definitivt den svagaste av de tre, även om den har ett par förtjänster i marginalerna. Den tunna storyn handlar om ett par ungdomar som […]

Fortsätt läsa

Och han älskade dem alla (Kiss the Girls, 1997)

Hygglig om än lättglömd seriemördarthriller från 90-talet, den första filmversionen av James Pattersons deckarserie om krimpsykologen Alex Cross; i denna reser han från Washington till South Carolina för att hitta en seriemördare som kidnappat hans systerdotter – hjälp får han av Judd, ett av mördarens offer som lyckats fly. Freeman är perfekt i huvudrollen; han […]

Fortsätt läsa

The Limehouse Golem (2016)

 Tradig melodram förpackad till viktorianskt mordmysterium. Utspelar sig på 1880-talet; Bill Nighy spelar polisinspektör som blir tilldelad ett seriemördarfall – istället börjar han intressera sig för en aktris (Cooke) som åtalats för att ha giftmördat sin man. Större delen av filmen är en serie melodramatiska flashbacks om livet backstage på Londons revyscen. Produktionen är ganska […]

Fortsätt läsa

*Corpus Callosum (2002)

Michael Snow utforskar gränslandskapet mellan realism och fantasi genom den här knasiga DigiBeta-studien i interiörer. Dels har vi ett kontorslandskap (gestaltat i långa panoreringar) där saker och ting inte riktigt sker som de brukar; dels har vi ett vardagsrum á la Svensson (i en statisk tagning) som (till skillnad från familjen som tittar på TV) […]

Fortsätt läsa

Leaving D.C. (2012)

Ovanligt effektiv found footage-rysare, gjord på ingen budget alls, om en man som köper ett hus ute i ingenstans för att få komma bort från storstaden. Han kommunicerar med väldigt frånvarande ”vänner” som han lärt känna på sina OCD-möten och/men börjar snart bli rättmätigt distraherad av de läskiga ljud han hör om nätterna. Regissören Josh […]

Fortsätt läsa

The Ring (2002)

Tjugoårig jubilar! Ju mer jag tittar på den här (och jag har sett den många gånger) desto mer ger jag bara upp på berättelsen – det som är fascinerande med filmen är dess kusliga förmåga att trigga sinnena; mestadels ser allt överproducerat ut, till och med kliniskt, men min upplevelse av filmen är helt fysisk; […]

Fortsätt läsa