Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Garden State (2004)

När Zach Braff blev indiedarling med Garden State var jag för cool för den skolan – jag tröttnade tidigt på alla amerikanska dramedier tvetydigt benämnda som ”indie”, vars innehåll bestod av knasig humor och popmontage. Garden State lyckades jag undvika i nästan 20 år, allt som allt, och fast jag aldrig sett den har jag utvecklat ett helt orimligt […]

Fortsätt läsa

Insomnia (2002)

Detta var ursprungligen ett projekt av Jonathan Demme som skulle ha Harrison Ford i huvudrollen. Den senare valde troligen mellan denna och K-19: The Widowmaker och Demme slutade med att göra en annan mysteriefilm (The Truth About Charlie) och min gissning är (med tanke på att filmen listar ett halvdussin exekutivproducenter) att någon gav den […]

Fortsätt läsa

En kvinnas hämnd (Enough, 2002)

En mer invecklad version av Sova med fienden som ändå försöker leka med förväntningarna genom att börja som en falsk J.Lo-romcom, med titelkort som påminner om lika opålitliga tv-reklamer – pojke möter flicka, äktenskap och barn följer; ack, mannen visar sig vara en våldsam tyrann och hon måste fly samt, när han inte ger sig, […]

Fortsätt läsa

Daylight (1996)

90-talet var det stora retro-årtiondet – allt skulle ”komma tillbaka”, så även katastroffilmen från 70-talet; Daylight hade en hyggligt stor budget (80 miljoner dollar, vilket var ganska rågat år 1996) men känns ändå som en ganska billig TV-film. Sylvester Stallone (i sin överseriösa Armaniperiod) verkar ha druckit för mycket kaffe när han liksom spattar och rycker […]

Fortsätt läsa

The Batman (2022)

Sjätte återgivningen av Batman är en nollsummeinvestering med noll överraskningar, allt gjort enligt oerhört noga uträknade kalkyler; med så många kostymkarriärer på spel finns det inget utrymme för misslyckande! Det enda kreativa utrymmet som finns kvar är ren stil, men även här är alla idéer livlösa och köpta på second hand; Batmans jakt på The […]

Fortsätt läsa

Gemini Man (2019)

En film som verkar existera av två anledningar. Dels vill Ang Lee ha ett bortslösbart projekt som han kan testa ny filmteknik på – den är nämligen inspelad i 120 rutor per sekund och manuset har legat och dammat på hyllan sedan bokstavligt talat 1997. Den andra anledningen verkar vara att också Will Smith vill […]

Fortsätt läsa

Week end (1967)

Kubricks 2001 är långfilmshistoriens ”Sgt. Pepper” och Godards Week end är dess ”Revolver”; en perfekt koncis handling av konstnärligt uppror. Växlarna är skyhöga men Godard har, i hemlighet, sina egna gränser och ramar. Mozart liknar han till exempel till evigheten, det oändliga, precis som Heidegger (och jag är säker på att bonden som går förbi […]

Fortsätt läsa

Jungle Cruise (2021)

Det finns, antar jag, något klassiskt med denna överväldigande jämntjocka och oändliga nöjesparksförlängning, och i en värld där ”feels” (nostalgi på burk) är varor att mixtra och leka med i bästa fall, är den här filmen en lika bra produkt som någon annan – Jag säger ”klassiskt” eftersom Disney har gjort filmer som dessa ända […]

Fortsätt läsa

Auto Focus (2002)

Fängslande snaskskröna om skådespelaren Bob Crane (Greg Kinnear) som blev känd för sin helyllepersonlighet genom TV-serien ”Hogan’s Heroes”, men som bakom kulisserna ruinerade sitt liv genom ett porrfixerat sexmissbruk; dessutom slutade han sitt liv mördad i ett hotellrum av en ”okänd” förbrytare. Verkligt spännande tematik (om moralism i Hollywood, sex och teknologi, manliga relationer och […]

Fortsätt läsa