Tarantinos filmer förblir vanligtvis vad de är för mig. Inglourious Basterds är inte som att se en ny film varje gång jag ser den. Pulp Fiction är fortfarande exakt lika bra, varken mer eller mindre. The Hateful Eight kommer aldrig att bli bättre. Django Unchained kommer alltid att vara samma ojämna upplevelse. Det här är […]
Fortsätt läsaJuggernaut (1974)
Riktigt gedigen thriller, realistisk till det absurda, med ett till synes standard katastroffilmscenario: En galning har planterat flera intrikata bomber på en passagerarkryssning – jakten på galningen går igång på fastlandet med Anthony Hopkins, som expert Richard Harris skickas in för att hitta och desarmera bomberna medan den komprimerade kaptenen Omar Sharif måste ta itu […]
Fortsätt läsaOliver Twist (1948)
En av de bästa filmer som någonsin gjorts. Leans perfekta Charles Dickens-filmatisering är kanske till och med snäppet bättre än Lysande utsikter som han gjorde året innan, även om hans Oliver Twist får den filmen att framstå som Sound of Music. Detta är en rent mardrömslik vision av ett klassamhälles apokalyps. Oliver lever i en värld där […]
Fortsätt läsaLysande utsikter (Great Expectations, 1946)
Felfri klassiker, troligen den bästa filmatiseringen av en Dickens-roman, eller någon roman överhuvudtaget, i filmhistorien. Berättelsen om den ödmjuka sonen till en smed ute på landsbygden som via en anonym sponsor får chansen att bo i London och växa upp som en ”gentleman” är i Leans händer en osannolikt klanderfri produktion där inte en enda […]
Fortsätt läsaVredens druvor (Grapes of Wrath, 1940)
Kapsel (2017): Sublim och in i minsta detalj perfekt regisserad filmatisering av John Steinbecks roman om den förbittrade kåkfararen Tom Joad (Henry Fonda) som villkorligt släpps fri, återvänder till sina hemtrakter men finner sin familj snuvad på sitt hem. Hans insikter om samhällets orättvisor uppdagas medan de åker som luffare till Kalifornien i jakt på […]
Fortsätt läsaGökboet (One Flew Over the Cuckoo’s Nest, 1975)
Gökboet är ett mästerverk av tvetydighet, av motsägelser och av tillfälligheter. Tvetydigheten kommer från motsägelserna och motsättningarna kommer från tillfälligheter. Alla verkar vara överens om att det är en mycket gripande och kraftfull film, men det är förvånansvärt svårt att få folk att komma överens om varför. Orsakerna verkar inte heller i slutändan spela så […]
Fortsätt läsaShanghai Knights (2003)
En riktigt blaha uppföljare till Shanghai Noon; Jackie Chan och Owen Wilson slår ihop sig igen, nu tar de sig till London för att återfinna ett viktigt kinesiskt sigill. Varenda scen känns igen från andra filmer och jargongen är rutinmässig – det gäller även för filmens diverse engelska passningar (Charlie Chaplin, Sherlock Holmes etc) som […]
Fortsätt läsaHur man blir av med en kille på 10 dagar (How to Lose a Guy in 10 Days, 2003)
När det begav sig såg jag på alla romantiska komedier som samma film fast med olika titlar. Jag var inte uppmärksam; de sålde alla olika bitar av ett konformistiskt pussel, som ett cinematiskt universum av konservativa värderingar. Liksom Sweet Home Alabama är How to Lose a Guy in 10 Days en fördömelse av det urbana […]
Fortsätt läsaKopps (2003)
Josef Fares Kopps – en komedi om en överflödig polisavdelning i en liten stad som måste lägga ner, vilket tvingar poliserna att hitta på brott för att förbättra statistiken – var en av de största svenska succéerna 2003. Det var Fares uppföljare till storsuccén Jalla Jalla som drog fulla hus. Det gjorde även Kopps men […]
Fortsätt läsaThe Temp (1993)
En irriterande tunn yuppiethriller från 90-talet. Utspelar sig i den tyvärr helt ointressanta världen av PR-affärsmän och vill få oss att tycka om en businesshaj (Timothy Hutton) genom att inbilla sig att han är en trogen man åt fru, trots att de är separerade eftersom han jobbar för mycket. Pitchen går ut på att han […]
Fortsätt läsa