Far and Away är imponerande, på ett intetsägande sätt. Den är beundransvärt gammaldags. Handlingen går inte att särskilja från de man finner i ”ödesberättelser” från stumfilmseran. En sådan där film där en skogshuggare döms för mord och flyr från sitt hem och sin gravida fru och går med i armén och hittar en annan tjej, […]
Fortsätt läsaDet började i Berlin (The Life and Death of Colonel Blimp, 1943)
Låt oss vara ärliga. The Archers, den bejublade brittiska duon Michael Powell och Emeric Pressburger, kräver lite arbete. Inledningsvis känns deras filmer omöjligt stroppiga, hopplöst engelska. Vi ser kvävande rationellt rationellt filmskapande, som om vi inte ska ha för roligt här. Men ge dem lite tid och genom lite filmmagi sitter man där i slutet […]
Fortsätt läsaBenjamin Buttons otroliga liv (The Curious Case of Benjamin Button, 2008)
F. Scott Fitzgerald skrev novellen som en komisk satir, så den osökta tanken var att filmatiseringen skulle bli en komedi. Detta var i mitten på 1980-talet. Rättigheterna köptes av Ray Stark, som mest producerat knäppa filmer som Oh Dad, Poor Dad, Mamma’s Hung You in the Closet och I’m Feelin’ So Sad (ja, det är […]
Fortsätt läsaDoktor Ehrlich (Dr. Ehrlich’s Magic Bullet, 1940)
Torr men hedervärd biopic om den tyske forskaren som trotsade tidens tabu och sökte efter ett bestående botemedel mot syfilis. Bara att säga ordet var tabu, även när filmen kom, vilket understryks i en scen runt ett förnämt middagsbord; det är en sådan där lustig scen där folk reagerar på saker – precis den typ […]
Fortsätt läsaGlass Onion: A Knives Out Mystery (2022)
Jag har längtat efter att Rian Johnson ska göra en film som han verkligen verkar vilja göra, och Glass Onion är äntligen den filmen. Det är en deckare, inte en anti-deckare (som första filmen, och som The Last Jedi var anti-Star Wars, Looper anti-tidsresande, osv). Craig är varm i kläderna som sydstatsdetektiven Benoit Blanc, här bjuden till en grekisk ö […]
Fortsätt läsaNarc (2002)
Ett typiskt tillskott till 2002:s ”blå” estetik, även om det också är ett skolboksexempel på en film som följer en nedåtgående kurva. Joe Carnahans stil tillför allt till den närgångna, rå polisintrigen om nervig snut på narkotikaroteln (Jason Patric) som paras ihop med ökänt rötägg (Ray Liotta) för att lösa ett polismordsfall som sedan länge […]
Fortsätt läsaArmy of the Dead (2021)
Det har alltid stått klart att Zack Snyder är besatt av fantasi (eftersom han inte har någon) och tanken på att ha något att säga (eftersom han inte har något att säga) men i Army of the Dead tycker jag nästan synd om honom. Det är ett riktigt bottennapp om färglösa figurer som måste in […]
Fortsätt läsaCatch Me If You Can, Gangs of New York, The Pianist, Chicago, 25th Hour (2002)
Under 2022 har jag kontinuerligt återbesökt filmåret 2002 – vilket är mycket roligare än att besöka filmåret 2022 – och det har varit oerhört spännande. Hela filmåret 2002 var en respons mot attackerna mot World Trade Center i september 2001 – ganska sällan en avsiktlig respons, men ändå. Ett alternativt Hollywood uppstod under det här […]
Fortsätt läsaBlack Christmas (1974)
Black Christmas visar oss essensen av ”less is more” – hajen är inte mer hotfull eftersom vi inte kan se den, mördaren är inte mer läskig utan motivation; det som är skrämmande är det stora skrämmande någontinget, närvaron av något som är malplacerat och därför oförutsägbart. Det existerar bara så länge det är frånvarande, ironiskt […]
Fortsätt läsaSneakers (1992)
Riktigt schwungig heistfilm där Robert Redford spelar gammal datahacker som leder ett gäng säkerhetsexperter, alla avhoppare eller misfits på sina egna sätt, som får i uppdrag från myndigheten att stjäla en kodbrytare från ett mystiskt geni. Den långsökta storyn är inte bättre än den behöver vara, dock; detta är en film att se för att […]
Fortsätt läsa