Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Ready or Not (2019)

Samara Weaver gifter in sig i en aristokratisk familjedynasti men finner att deras traditioner är udda – på bröllopsnatten måste hon överleva i familjens stora herrgård medan de försöker ha ihjäl henne. Weaver är fantastisk; i övrigt är denna midnattsrysare inte speciellt tillfredsställande – en standard spring-och-slaktfilm med långsökt exposition och ouppmärksam regi. Manuset hade […]

Fortsätt läsa

You’ll Find Out (1940)

En film där skurkarna spelas av Peter Lorre, Boris Karloff och Bela Lugosi. Uppenbarligen en större sak idag än år 1940. Huvudpersonen i denna Old Dark House-komedi är Kay Kyser, känd när det begav sig för sin dumvitsiga orkesterradio, som spelar sig själv. Hans manager tvingar honom att ta med bandet ut till en ruggig […]

Fortsätt läsa

The Black Phone (2021)

Spänningslös skräckfilm om trettonårig pojke som kidnappas av ökänd barnmördare och hålls fången i en källare, där han får hjälp från de döda offrens spöken. Dåligt detaljerad story där alla karaktärer skulle kunna ge upphov till varsin spännande film; istället fokuserar vi på den tråkiga huvudpersonen och det förutsägbara bunkerupplägget (såklart utspelar sig filmen på […]

Fortsätt läsa

Gilbert Grape (What’s Eating Gilbert Grape, 1993)

Sympatisk slice-of-life-melodram om 25-årig man (Johnny Depp) som sitter fast i en minimal småstad i Texas där han måste ta hand om sin förståndshandikappade lillebror (Leonardo DiCaprio) och hans extremt överviktiga mamma, som inte lämnat huset på sju år. Lasse Hallströms amerikanska genombrott var något av en flopp vid premiären men kom att bli oerhört […]

Fortsätt läsa

Freeway (1996)

Slagkraftig, originell indiefilm, en social satir som använder ”Rödluvan” som modell; Reese Witherspoon är briljant som husvagnstonåring som hamnar på villovägar och attackeras av ”varglig” psykopat (Kiefer Sutherland) vilket kastar ut henne på en våldsam odyssé genom ett dysfunktionellt rättssamhälle. Smart och dräpande manus med lika mycket brutalt våld som giftig humor, inspirerat regiserat av […]

Fortsätt läsa

Drive My Car (Doraibu mai kâ, 2021)

Elegant, stillsamt målmedveten berättelse om teaterregissör som sörjer sin döda fru medan han försöker sätta upp en föreställning av ”Onkel Vanja”. Ibland behöver man inte förklara en berättelse mer; trots att denna är nära tre timmar lång så handlar den mestadels om hur livet ter sig – Ryusuke Hamaguchi använder en skenbar alldaglighet medan vi […]

Fortsätt läsa

Bruce den allsmäktige (Bruce Almighty, 2003)

Några saker är retroaktivt anmärkningsvärda om Bruce den allsmäktige, en ganska basal fantasi och en indirekt remake av filmen Min polare Gud från 1977. Filmen var retro redan 2003. Då var Jim Carrey helt klart ute efter grönare betesmarker, med filmer som Truman Show, Man on the Moon och The Majestic. Detta verkade som ett konstigt steg […]

Fortsätt läsa

Mio min Mio (1987)

De flesta som ser Mio min Mio idag är nyfikna utforskare som vill se Christian Bales första film. Låt oss kalla det en internationell publik. De har oftast ingen aning om vem Astrid Lindgren var, och de tror oftast att de ser en exploitationspinoff på Den oändliga historien. Vem ska förklara för dem att det var […]

Fortsätt läsa