Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Wet Hot American Summer (2001)

Jag vet knappt ens vad mitt sinne för humor är för allt jag vet är att det inte är ”konstiga repliker med rabblande meningsstrukturer levererade med en monoton röst” och det är tydligen den enda humor som finns. Den är minst lika gammal som 2001 och Wet Hot American Summer. I mer än 20 år […]

Fortsätt läsa

The Fabelmans (2022)

Hans föräldrars skilsmässa var en oerhört viktig händelse för Steven Spielberg och den kanaliserade den sällan diskuterade melankolin i hans filmer, oroligheten mellan män och kvinnor i dem, hur de alltid slutar med någon känsla av förlust. Att stå som ett offer för en personlig katastrof bunden till ens självaste härkomst, och att inte kunna […]

Fortsätt läsa

In Bed with Madonna – sanning eller konsekvens? (Madonna: Truth or Dare, 1991)

Underhållande, om än utmattande, dokumentär som följer Madonnas skandalförföljda ”Blond Ambition”-turné 1990 – vi följer Madonna som boss och diva gentemot hennes lojala undersåtar, hennes familj, diverse kändisar (inte minst Warren Beatty, hennes dåvarande pojkvän, som är komiskt malplacerad), diverse allmänheters försök att stoppa hennes sexuella uttryck, färgstarka nummer från showen samt en hel del […]

Fortsätt läsa

Toda-ke no kyôdai (1941)

Något av en milstolpe för Yasujirō Ozu, den typ av tystlåtna kammarspel ur vardagen som skulle komma prägla många av hans framtida filmer; handlar om konsekvenserna som följer för familjen när den äldre patriarken ”olägligt” dör – för änkan, den självgode unge sonen och den naiva dottern så innebär det en ny, osäker tillvaro där […]

Fortsätt läsa

Natt och dimma i Japan (Nihon no yoru to kiri, 1960)

Intensiv och kompromisslös politisk mästerstudie där en man efterlyst av polisen avbryter ett bröllop för att anklaga alla närvarande för att vara konformister – det visar sig att alla är del av, eller relaterade till, landets militära studentrevolutionärer; efter att ha misslyckats med att stoppa avtalet mellan Japan och USA tio år tidigare har rörelsen […]

Fortsätt läsa

Dick Tracy (1990)

Warren Beatty har tänkt på allt utom en vettig story i den här påkostade filmversionen av seriestrippen om den gulklädde superdeckaren Dick Tracy. Visuellt är filmen direkt invasiv; fotot, scenografin, specialeffekterna och sminket, allt arbetar för att replikera serietidningar och popkonst á la Lichtenstein; skådespelarna på skurksidan (med Al Pacino i täten) är sminkande bortom […]

Fortsätt läsa

Marnie (1964)

Hitchcocks då-katastrof, nu-kultiga psykodrama med Tippi Hedren som kompulsiv tjuv som fastnar i ett äktenskap av en ”sexuell utpressare” (Sean Connery). Helhetsintrycket förblir ganska ojämnt, då filmen är onödigt lång och märkligt trög; de bästa delarna av filmen involverar kitschig livsstilsporr och alla stundar då man bävar inför vad tusan Connery ska säga härnäst; det […]

Fortsätt läsa

Gasljus (Gaslight, 1940)

Den första filmatiseringen av Patrick Hamiltons pjäs, som gav upphovet till begreppet ”gaslighting”, där en viktoriansk man försöker driva sin hustru till vansinne av orsaker som gradvis uppenbaras. En skickligt genomarbetad intrig berättad på ett lysande sätt, med en konstant suggestiv atmosfär och en underliggande, psykodynamisk beska som gör att varje scen känns lika giftig […]

Fortsätt läsa

A guerra da Beatriz (2013)

Fascinerande och mycket starkt historiskt epos berättat på minimal budget; den första filmen från Östtimor och lika mycket en aktivistiskt orienterad skildring av de nästan trettio åren då landet var ockuperat av Indonesien. Huvudpersonen är en kvinna som tillsammans med några andra i sin by måste lida helvetets kval för att överleva. Till stor del […]

Fortsätt läsa

Shotgun Wedding (2022)

Skräpig dussinkomedi där brudparet Jennifer Lopez och  Josh Duhamel får ett problematiskt bröllop på en paradisö eftersom pirater intar ön och börjar ta gisslan. Man kan nästan bli nostalgisk över den är tunna och för långa filmen, eftersom det stela manuset påminner om någon dålig high pitch-komedi från 90-talet. Men bara nästan. Skådespelarna är tappra. […]

Fortsätt läsa