fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: film

  • Vi som älskade varann så mycket (C’erevamo tanto amati, 1974)

    Scolas mest berömda och bejublade film; handlar om tre vänner som möts i motståndsrörelsen under andra världskriget och sedan spenderar 30 år på varsitt håll medan det italienska efterkrigssamhället (och filmen, inte att förglömma!) förändras och deras egna liv framstår som mer och mer av en besvikelse. En blir rik men olycklig, en annan idealistisk…

  • Tills döden skiljer oss åt (Deceived, 1991)

    Förutsägbar och händelsefattig thriller där Goldie Hawn börjar misstänka att hennes man (John Heard) är en sådan där mysko partner i en dussinrulle – vips har en mystisk olycka skett och bekräftar det hela. Tunn och dum story som förvarnar en om varje twist långt i förväg och som hänger allt engagemang på en underutvecklad…

  • Kitty Foyle (1940)

    Ginger Rogers vann en Oscar för huvudrollen i denna ganska segdragna melodram, där hon spelar tuff och tapper medelklasskvinna vars öden och äventyr mynnar ut i förlovningen med en rikemansson vars familj inte gillar henne. Inte dålig, men ingen höjdare – det gjordes många mindre uppstyltade melodramer av det här slaget på 1930-talet som hade…

  • Joe och vulkanen (Joe Versus the Volcano, 1990)

    Man skulle kunna tro att detta var en flopp som gradvis blev en underskattad kultfilm, men Joe och vulkanen var faktiskt en hygglig ”sleeper” när det begav sig. Det bör inte ta ifrån den faktumet att den verkligen är före sin tid. Visserligen är grunden i berättelsen en gammaldags saga för vuxna som hade passat Capra, men…

  • Döden klär henne (Death Becomes Her, 1992)

    Robert Zemeckis är en av många blockbusterboomers som står i polaren Spielbergs skugga; man tänker inte genast på Zemeckis i auteurtermer. Synd, på sätt och vis, eftersom han har sina tydliga besattheter och teman. Döden klär henne, gjord i peaken av hans karriär, är pur Zemeckis, troligen hans carte blanche-klimax – en ganska härlig skräckröra om…

  • Med tio cent på fickan (Sullivan’s Travels, 1941)/Kvinnan Eva (The Lady Eve, 1940)

    I nådens år 1941 hade Preston Sturges hade två klassiker att komma med. The Lady Eve är Sturges kanske mest populära och imiterade screwball-romkom, i vilken Barbara Stanwyck spelar sensuell lurendrejare som tar sikte på ohyggligt naive rikemanssonen Henry Fonda. Hon finner sig snart vara kär på riktigt, trots mannens osunda intresse för ormar, men när han får…

  • Garden State (2004)

    När Zach Braff blev indiedarling med Garden State var jag för cool för den skolan – jag tröttnade tidigt på alla amerikanska dramedier tvetydigt benämnda som ”indie”, vars innehåll bestod av knasig humor och popmontage. Garden State lyckades jag undvika i nästan 20 år, allt som allt, och fast jag aldrig sett den har jag utvecklat ett helt orimligt…

  • Insomnia (2002)

    Detta var ursprungligen ett projekt av Jonathan Demme som skulle ha Harrison Ford i huvudrollen. Den senare valde troligen mellan denna och K-19: The Widowmaker och Demme slutade med att göra en annan mysteriefilm (The Truth About Charlie) och min gissning är (med tanke på att filmen listar ett halvdussin exekutivproducenter) att någon gav den…

  • En kvinnas hämnd (Enough, 2002)

    En mer invecklad version av Sova med fienden som ändå försöker leka med förväntningarna genom att börja som en falsk J.Lo-romcom, med titelkort som påminner om lika opålitliga tv-reklamer – pojke möter flicka, äktenskap och barn följer; ack, mannen visar sig vara en våldsam tyrann och hon måste fly samt, när han inte ger sig,…

  • Daylight (1996)

    90-talet var det stora retro-årtiondet – allt skulle ”komma tillbaka”, så även katastroffilmen från 70-talet; Daylight hade en hyggligt stor budget (80 miljoner dollar, vilket var ganska rågat år 1996) men känns ändå som en ganska billig TV-film. Sylvester Stallone (i sin överseriösa Armaniperiod) verkar ha druckit för mycket kaffe när han liksom spattar och rycker…