Kategori: film

The Sum of All Fears är inte direkt en bra film, men en bra 2002-film, trots att mycket av dess 9/11-relevans var sånt där godtyckligt, pseudomytologiskt hittepå som man älskar att förhålla sig till i kulturkrönikor till exempel (Johnny Depp vann mot Amber Heard, till exempel, inte för att bevisningen höll utan för att något…

En vackert komplicerad, australiensisk film om rasism som börjar ganska enkelt: Den utspelar sig i början av 1900-talet och vi följer kampen för en halvaborigin man som försöker leva livet på samma villkor som den vita mannen. Vi förväntar oss exakt vad vi får – rasism i ”ondskans banalitet”-form, givet förankrat i den avbildade tidens…

Man kan bli förlåten om man tycker det är skrämmande att gå in i en anime-serie var som helst – Mamuro Oshiis Patlabor är baserad på en OVA på sju avsnitt – men alla som gör det tunga arbetet (försöker förstå något) kommer att upptäcka att filmen (i rena berättelsetermer) inte är mycket mer än…

En sublim, rik, ömsint och typiskt bortglömd film från Hollywoods gyllene era om en liten småstad och livet där över 40 år. Det som inte längre spelar så stor roll är att den var baserad på en populär pjäs och nominerad till en eller annan Oscar – det som lyser i mörkret är känslan av…

Michael Crichton sov i en isoleringstank för att bryta skrivkrampen som så småningom ledde till romanen (hans första orderjobb) och sedan försökte han få filmen gjord i årtionden. När så väl tekniken hade kommit ikapp så ghostade Crichton Hollywood; han hade royalties från Jurassic Park så det räckte och dessutom var han sur på filmatiseringen…

Alla verkar än idag vara förälskade i den här filmen – ett mycket välkonstruerat manus om de romantiska relationerna i ett italiensk-amerikanskt hushåll, särskilt då Oscarsbelönade Cher och hennes passionerade fynd (Nicolas Cage, som fick sitt genombrott som denna manic pixie dreamboy-Lufs) som råkar vara bror till hennes patetiska fästman (Danny Aiello, dråplig morsgris med…

Det här är en av de där porslinsliknande klassikerna som den ”tysta generationen” förvandlade till heliga filmkor (Vertigo, The Searchers och Citizen Kane är andra); man får dåligt samvete om man inte gillar dessa filmer lika mycket som Andrew Sarris och Pauline Kael gjorde – trots att de jämt var i luven på varandra höll…

En av 80-talets många Lassie-filmer för Generation X, producerad av Spielberg när han ville vara bad boy (om Indiana Jones nummer 2 sa han kaxigt att ”filmen heter Temple of Doom inte Temple of Roses!” – hela denna period av sin karriär har han i princip bett om ursäkt för senare, trots att den förmodligen är hans…

Shane är såklart inte den första Westernklassikern som gjordes, men det måste vara en av de allra mest prototypiska. Den är svarvad och lackad med just de romantiska klichéer man alltid relaterar till genren, och den blev ett fenomen när den kom; enligt Pauline Kael kunde man höra lekande pojkar ropa ”Shane! Shane!” på gatorna hela…