film, Filmloggen

The Goonies – dödskallegänget (The Goonies, 1985)

En av 80-talets många Lassie-filmer för Generation X, producerad av Spielberg när han ville vara bad boy (om Indiana Jones nummer 2 sa han kaxigt att ”filmen heter Temple of Doom inte Temple of Roses!” – hela denna period av sin karriär har han i princip bett om ursäkt för senare, trots att den förmodligen är hans mest populära) och regisserad av Richard Donner mer som en lägerledare än en regissör.

Premissen: Ett par färgstarka ungar i en enslig kuststad hittar en hundratals år gammal skattkarta och ger sig av på en underjordisk jakt efter en piratgömma; tyvärr ramlar de också in i ett par otrevliga bankrånare på vägen.

Det är inte en film jag själv har någon relation till men det finns sämre filmer att vara nostalgisk över. Goonies är påkostad, högljudd underhållning för äldre barn (inklusive de i medelåldern) som är för stora för Bamse men som inte blivit cyniska nog att ifrågasätta logiken i en film där ingen känner till att ett 300 år gammalt sjörövarskepp ligger och skräpar i mintskick nere vid stranden. Richard Donner är emellertid inte riktigt regissören att göra detta så magiskt som det borde; vi talar trots allt om en sömnig, Dimman-besläktad kuststad där barn upptäcker en underjordisk piratvärld. Men med Donner är liksom alla filmer Dödligt vapen. Det hela blir i längden lite mekaniskt, men det är effektiv matinéunderhållning medan det pågår.