Det här är varför jag inte längre ger filmer betyg – hur skulle jag kunna rationalisera att ge den här filmen en ynka stjärna, vilket jag gjort förut. Doris Wishmans debut är varmhjärtad, otroligt älskvärd och rolig, må så vara att den är fotad i ”nude-o-rama”. Berättelsen om ett par bankrånare som gömmer sig på […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (sista delen)
<- del 8. Detta är den sista delen i denna serie texter. Hela texten från början till slut kan läsas här. Dance, Girl, Dance fungerar på alla rimliga sätt som Dorothy Arzners sista film. Jag vill till och med överväga tanken att Arzner själv såg på filmen som hennes sista, även om jag inte har några […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 7)
<- Del 6. Efter att Arzner separerade från Paramount gjorde hon färre filmer, med längre uppehåll, men ingenting föreslår att avhoppet ledde till någon kreativ svacka. Året efter Merrily We go To Hell levererade hon en till av sina bästa filmer, den fascinerande melodramen Christopher Strong (”En stor mans älskarinna” i Sverige) med Katharine Hepburn; det var Hepburns […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 6)
<- Del 5. ”Vad tycker du?” Detta var en fråga som få hörde regissörer säga på 1930-talet, men Dorothy Arzner sa det. Inte bara skådespelarna framför kameran utan till de bakom. Inte minst arbetade hon nära manusförfattarna för att säkerställa att de hade en gemensam vision, eller åtminstone att ingen klev på den andras tår. Detta […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 5)
<- Del 4. De mest berömda regissörerna tenderar att vara innovativa outsiders, sådana som inte följer strömmen utan höjer ribbor och skapar måttstockar som få andra kan leva upp till. Gott så, antar jag. Men måttstockar vore ju meningslösa utan arbetare; de som bygger själva huset, om vi tillåter oss en lite långsökt formulering. Det […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 4)
<- Del 3. När samarbetet med Ralston rann ut i sanden kom Arzner ihop sig – som ler och långhalm, kan tilläggas – med Clara Bow. Detta samarbete bidrog ytterligare till att ge Arzner en matrik startsträcka på regissörskarriären med ytterligare två succéer – Skaffa dig en man (1927) och särskilt Vildkatten (1929). Bow var ju 1920-talets […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 3)
<- Del 2. Det var alltså som klippare Dorothy Arzners karriär tog fart. Hon lär ha klippt hundratals filmer om året för Paramount och sa sig uppskatta jobbet; det var inte regi, men som klippare kunde Arzner ändå diktera ton och stämning, rytm och dynamik. När hon väl blev regissör skulle hon stämplas som ”kvinnofilmare”, […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 2)
<- del 1. Det är inte känt när Dorothy Arzner föddes. Hennes födelseattest försvann i den stora branden i San Fransisco år 1906, varefter hennes officiella födelseår fick bli 1900; det verkar som att 1897 är mer nära sanningen, det är åtminstone det mest citerade årtalet, men det går inte att säga säkert. Hennes far […]
Fortsätt läsa📚 Auteurathon: Arzner (del 1)
Dorothy Arzner f. 3 januari 1897 d. 1 oktober 1979 Långfilmer som regissör: Fashions for Women (1927, förlorad) Ten Modern Commandments (Den moderna kvinnan, 1927, förlorad) Get Your Man (Skaffa dig en man, 1927) Manhattan Cocktail (Frestelsernas stad, 1928, förlorad) The Wild Party (Vildkatten, 1929) Sarah and Son (1930) Paramount on Parade (Paramount-paraden, 1930, medverkande […]
Fortsätt läsa