Kategori: Auteuraton

Medan vi närmar oss slutet på denna udda, krångliga, men (tror och hoppas jag) belysande färd så framstår återigen kontrasterna och likheterna mellan subjekten – Deren, Wishman, Lupino och Arnold, kvinnor som befunnit sig i marginalerna och samtidigt utmanat filmformen. Lustigt nog kan man se att dessa filmskapare stött på liknande problem men under olika…

Kring millennieskiftet når vi alltså en punkt i detta arbete då vi stöter på våra första och sista riktiga överlappningar, nämligen de mellan Doris Wishmans sista filmer och Andrea Arnolds första. Det må låta som två absurda regissörer att jämföra varandra med, men egentligen har de fler likheter än skillnader och deras skillnader är sådana…

Maya Deren dog 1961. Samma år föddes Andrea Arnold, den femte april, i England liksom en gång Ida Lupino. Medan Lupino föddes i London, och in i en väletablerad teaterfamilj, vars heder och ära hon hela sitt liv kämpade med att försöka upprätthålla även långt efter att hennes föräldrar faktiskt dött, så föddes Andrea Arnold…

Sist men inte minst har vi Doris Wishman, som talar för sig själv. Ytterst lite finns skrivet om Wishmans bakgrund men enligt egen utsaga började hon göra film när hennes make dog, mest för att ”ha något att göra”. Detta uttalande får en gärna att tro att Wishman under större delen av sitt yrkesverksamma liv…

Under 1950-talet reste Deren ett flertal gånger till Haiti för att göra en aldrig färdigställd film om voodoo och rituella danser. Däremellan skrev och föreläste hon samt arbetade på flera andra projekt som aldrig blev färdiga – faktiskt färdigställde hon bara en film, den femton minuter långa The Very Eye of Night, fotad i 16mm…

At Land följer Meshes in the Afternoon på ett logiskt, om än kryptiskt, sätt. Den förra filmen, som till största delen utspelade sig (och upprepade sig) i slutna rum, slutade med att speglar krossades och glasskivor flög ut på en strand. Den senare filmen utspelar sig på stranden, där Deren rör sig, eller försöka röra…

Också Ida Lupino hade tröttnat på Hollywood, om än av andra orsaker och på andra vis. Enträget hade hon gått sin egen väg och om och om igen bestraffades hon, inte sällan genom arbetsförbud. Hon var varken nöjd med typecastingen eller med filmerna hon var med i. Piskad av studiochefernas aggressiva mothugg, och utan någon…