I nådens år 1941 hade Preston Sturges hade två klassiker att komma med. The Lady Eve är Sturges kanske mest populära och imiterade screwball-romkom, i vilken Barbara Stanwyck spelar sensuell lurendrejare som tar sikte på ohyggligt naive rikemanssonen Henry Fonda. Hon finner sig snart vara kär på riktigt, trots mannens osunda intresse för ormar, men när han får […]
Fortsätt läsaGarden State (2004)
När Zach Braff blev indiedarling med Garden State var jag för cool för den skolan – jag tröttnade tidigt på alla amerikanska dramedier tvetydigt benämnda som ”indie”, vars innehåll bestod av knasig humor och popmontage. Garden State lyckades jag undvika i nästan 20 år, allt som allt, och fast jag aldrig sett den har jag utvecklat ett helt orimligt […]
Fortsätt läsaInsomnia (2002)
Detta var ursprungligen ett projekt av Jonathan Demme som skulle ha Harrison Ford i huvudrollen. Den senare valde troligen mellan denna och K-19: The Widowmaker och Demme slutade med att göra en annan mysteriefilm (The Truth About Charlie) och min gissning är (med tanke på att filmen listar ett halvdussin exekutivproducenter) att någon gav den […]
Fortsätt läsaEn kvinnas hämnd (Enough, 2002)
En mer invecklad version av Sova med fienden som ändå försöker leka med förväntningarna genom att börja som en falsk J.Lo-romcom, med titelkort som påminner om lika opålitliga tv-reklamer – pojke möter flicka, äktenskap och barn följer; ack, mannen visar sig vara en våldsam tyrann och hon måste fly samt, när han inte ger sig, […]
Fortsätt läsaDaylight (1996)
90-talet var det stora retro-årtiondet – allt skulle ”komma tillbaka”, så även katastroffilmen från 70-talet; Daylight hade en hyggligt stor budget (80 miljoner dollar, vilket var ganska rågat år 1996) men känns ändå som en ganska billig TV-film. Sylvester Stallone (i sin överseriösa Armaniperiod) verkar ha druckit för mycket kaffe när han liksom spattar och rycker […]
Fortsätt läsaMusikresan 2022#18: Cykelekrar för tidigt i maj
Det har alltid gjort ont när knoppar brister. Men dessa dagar är knopparna större. Desperat klänger sig mobben fast vid sin tilltro. Vältrar sig i sin misstro. Hell någon, tvi vale för någon annan. Men jag har noterat att barn fortfarande lämnar garagen på sina ärade cykeltjänare på jakt efter nästa stora äventyr. Det känns […]
Fortsätt läsaMusikresan 2022#17: Stämpelklockornas klang
Avlägset närvarar drömmen om en bättre värld. Ju tydligare och sakligare man förhåller sig till världen, desto mer tycks man framstå som en mystiker. Som om det finns sagor för vuxna att tro på, som barn tror på tomtar, medan världen som den faktiskt ser ut uppfattas vara en saga som bara dåren tror på. […]
Fortsätt läsa