Vilse (The Postman Always Rings Twice, 1946)
Ibland lyckades man, pÄ den gamla goda gulderan, bygga gamla filmskorvar som flöt fram pÄ lika fina filmfloder. Somliga var noir-filmer, och lyckades sÀrskilt bra. Denna klassiker börjar pÄ en plats, tar sig till en annan och slutar pÄ en tredje utan att nÄgot kÀnns lÄngsökt eller haltande. Luffaren Garfield tar ett jobb pÄ en restaurang vid motorvÀgen, gÀngar med sublima Turner och de börjar efterhand planera att döda hennes man. Men sÄklart gÄr saker inte som de tÀnkt sig och den mÀnskliga faktorn Àndrar inte bara storyn utan karaktÀrernas hela motivation (Kubrick mÄste ha Àlskat den!) Efter romanen av James M. Cain, tidigare filmad 1939 i Frankrike som Vild passion och 1943 av Visconti som Köttets lust. SÀga vad man vill men storyn gynnas av Hollywoods raka rör; samtidigt Àr det hÀr en djÀrv film för sin tid, full av sexuella anspelningar och vÄldsamheter som ansÄgs kontroversiellt. Kristallklart gestaltat, ÀndÄ, med ett par sÀrskilt minnesvÀrda spÀnningsmoment och Turners kanske bÀsta prestation; nÀstan helt klÀdd i vitt (men ibland svart!) och dÄ och dÄ surrealistisk i sin framtoning. Mycket gott i grytan hÀr.
