Kategori: ★★★½
-
📼 Gatans desperados (1950)
Gatans desperados (1950) Buñuel hade rönt framgångar med den mindre minnesvärda komedin El Gran Calavera när han gjorde denna film; ett slingrande skickligt berättat gettodrama och en deluxe-version av en neorealistisk film som helt saknar italienarnas moraliska pretentioner och som dessutom slänger in ett par surrealistiska non sequiturs (mer specifikt en makaber drömsekvens och ett…
-
📼 Porco Rosso (1992)
Porco Rosso (1992) Av alla Miyazakis filmer kanske Porco Rosso är den mest underskattade; på många sätt verkar det vara både hans mest lättillgängliga och svårtillgängliga. Lättillgänglig eftersom det är en klassisk äventyrsmatiné med mycket Old World-schwung; huvudpersonen är en dödsföraktande smugglarpilot anno 1930-tal och intrigen är inte mer än en slags öppen planlösning där…
-
📼 Vilse (The Postman Always Rings Twice, 1946)
Vilse (The Postman Always Rings Twice, 1946) Ibland lyckades man, på den gamla goda gulderan, bygga gamla filmskorvar som flöt fram på lika fina filmfloder. Somliga var noir-filmer, och lyckades särskilt bra. Denna klassiker börjar på en plats, tar sig till en annan och slutar på en tredje utan att något känns långsökt eller haltande.…
-
💿 Ossos (1997)
Det finns en slags konstnär som utvecklas genom upprepning. Det ser ut som att hon gör samma sak varje gång, men för varje gång kommer hon lite närmare sin strävans mål. Det är lätt att se hos författare – Beckett, Hesse – men det kan vara lite mer komplicerat på film. Är Roy Andersson på…
-
💿 Schakalen (1973)
Vi lever i verklighetens tidevarv. Vi har inget till övers för vår egen eller andras fantasi. Saker ska vara på riktigt och ingenting ska behöva tolkas för mycket. Den enda eran i modern tid jag kommer att tänka på att jämföra med är 1970-talet, då underhållning såg ut som Schakalen. Det som förundrar mig är…
-
💿 Max och Max Bättre… (1921)
Om och om igen visar det sig att stumfilmens värld var en värld precis lika rik och mångfasetterad som den moderna filmens. Särskilt komedier från stumfilmstiden tenderar att bli betraktade som ett monotont block av primitiva akrobatkonster. Men varje konstnär värd namnet pejlar in alla möjliga saker i sina känselspröt, och det gäller oavsett vilken…
-
💿 Adua – bordellflickan (1960)
Av alla tendenser i svenska titelöversättningar är den allra värsta den som bär den kalla, tondöva byråkratins ton, den som stämplar storyn som efter en skumläsning och inte överhuvudtaget begriper sig på ett ord som ”nivå”. Adua – bordellflickan är en så hemsk titel att den bara kan jämföras med Mouchette – den våldtagna. Dessa…
-
💿 Harry Potter och Dödsrelikerna, del 1 & 2 (2010, 2011)
När jag såg den första delen av Harry Potter och Dödsrelikerna gick jag ut ur biografen smått lyrisk. Inte nog med att det var den bästa filmen i serien, det var den bästa filmen i serien med hästlängder. Det kändes så fint att den här serien fick sluta på den här noten, tänkte jag, och…
-
💿 Hope and Glory (1987)
Jag har aldrig riktigt förstått tesen som säger att man inte kan skriva något förrän man har något att skriva om. Inte ens när författaren sades vara död, och postmodernismen var som mest fashionabel på 80-talet, verkade det som att någon egentligen trodde på det. Jag har alltid tagit för givet att författaren åtminstone levt…
-
💿 Funny People (2009)
Funny People är en av de ledsnaste komedier jag någonsin sett. Att se den är lite som att se en djupt olycklig person le och försöka hålla gott mod. Artighetsfraser och sociala koder kan få samtalet att gå vidare smärtfritt, eller kanske rättare sagt bedövat, men det finns hela tiden någon annan känsla där under; något…