Kategori: 1940-tal
-
📼 Vilse (The Postman Always Rings Twice, 1946)
Vilse (The Postman Always Rings Twice, 1946) Ibland lyckades man, på den gamla goda gulderan, bygga gamla filmskorvar som flöt fram på lika fina filmfloder. Somliga var noir-filmer, och lyckades särskilt bra. Denna klassiker börjar på en plats, tar sig till en annan och slutar på en tredje utan att något känns långsökt eller haltande. […]
-
💿 Gasljus (1944)
Gasljus slog an en nerv som pjäs, den slog an en nerv i den första filmatiseringen från 1940, den slog an en nerv i Hollywoodfilmen från 1944 och den har fortsatt att slå an en nerv sedan dess. Mest berömd är filmen för att den myntade frasen; gaslighting, det vill säga när en person i […]
-
💿 The Sainted Sisters (1948)
Två tjejer på rymmen-filmen. I en perfekt värld borde det väl inte vara en subgenre, men nu ser saker ut som de gör antar jag. Folk i min ålder minns Thelma & Louise, som kom den från ingenstans. Men det har ofta funnits anledningar, på film, för två kvinnor att fly lagens långa arm. Ofta […]
-
📚 Auteurathon: Arzner (sista delen)
<- del 8. Detta är den sista delen i denna serie texter. Hela texten från början till slut kan läsas här. Dance, Girl, Dance fungerar på alla rimliga sätt som Dorothy Arzners sista film. Jag vill till och med överväga tanken att Arzner själv såg på filmen som hennes sista, även om jag inte har några […]
-
📚 Auteurathon: Arzner (del 8)
<- Del 7. Arzners filmer blev sällan några stora succéer; Craig’s Wife var den sista hon gjorde som överhuvudtaget kunde sägas vara en entydig kommersiell framgång, och det var efter en ganska lång visklek av kritikerrosor. Det verkar som att tidens kritiker uppskattade Arzners ”osentimentala” behandling av det lilla kammarspelet; de manliga kritikerna kunde glatt konstatera […]
-
📀 Ivan den förskräcklige, del 1 & 2 (1944, 1958)
Det fanns en tid då Sergej Eisenstein var ett självklart namn för alla som var mer än bara lite intresserade av film. Länge ansågs det inte konstigt att analysera Ivan den förskräcklige, ruta för ruta, och spekulera i varför Eisenstein gjorde den som han gjorde, och vad man ska säga om dess många märkliga effekter. […]
-
💿 Fångad (1949)
Fångad var Barbara i rollen som den eländiga kvinnan. Jag tror det är det bästa sättet att uttrycka det på.
-
💿 Hämnden är rättvis (1947)
Ack ja, så becksvart var aldrig svärtan som i de grynigaste noirfilmerna.