Kategori: musik
-
Pugh Rogefeldt – Ja dä ä dä! (1969)
Det är svårt att tänka sig en bättre svensk skiva än Pugh Rogefeldts Ja dä ä dä. Dess historiska kontext, som den inflytelserika “första rockplattan på svenska”, är irrelevant skräpdata i jämförelse med tidlösheten som själva musiken fortfarande frambringar. När jag första gången hörde den var den redan 35 år gammal och jag kunde inte…
-
GUV – Warmer Than Gold (2026)
Som en miljon människor vet så blomstrade shoegaze och britpop på 90-talet. Så fort årtiondet, faktiskt hela millenniet, tog slut så dog även det brittiska popundret ut med förbluffande precision. År 2026 är det inte direkt en nyskapande tanke att försöka återskapa denna era, men Guv (som fram tills nyss kallade sig Young Guv) verkar…
-
Jerry Goldsmith – City of Fear (1959)
Jerry Goldsmiths tredje fullängdsalster är det första verkliga tecknet på hans storhet – en modern, urban noir-thriller bildar det perfekta underlaget för Goldsmiths dramatiska, ryskt influerade fanfarer samtidigt som ett oundvikligt jazzbeat, för att inte tala om lekfullhet, ramlar rakt in i härligheten. Det här är soundet av en mörk natthimmel, en svepande vind över,…
-
T-Bone Walker – Classics in Jazz (1954)
”Top shelf” är bara förnamnet på denna skarpa, kristallklara, i princip odödliga samling alster från 1954. T-Bone Walkers första studioproduktion – den kaxigt skruvade titeln är mer självklar än den kanske låter, för det är just enkelheten, den besynnerliga självklarheten som slår en mer än något annat (att det sedan paketeras som jazz, snarare än…
-
Hoola Bandoola Band – Garanterat individuell (1971)
Det är lätt att förstå varför Hoola Bandoolas debut blev så populär så fort – redan inledande Hemmet klargör att soundet såväl som inlevelsen helt och hållet matchar Woodstock-doftande hippieinlevelser från andra sidan kontinenten. Trots didaktiska texter fulla av domderande cirkelresonemang så finns det en äkta spel- och livsglädje i den här samlingen sånger, som…
-
Marta del Grandi – Dream Life (2026)
Jag är ganska säker på att italienska Marta Del Grandi faktiskt finns i verkligheten, men nog låter hela detta album som något man kan ha med i ett ”är det AI eller inte?”-quiz – presentationen är felfri och varje låt en utmärkt demonstration av vad den försöker vara. Frågan är bara varför eller vad som är…
-
Jerry Goldsmith – Face of a Fugitive (1959)
Goldsmiths första fullängdsarbete (Black Patch) var utsökt – detta är hans andra titel, ett lekfullt och solitt om än långt mer rudimentärt ackompanjemang till en thriller i Jagad-stil. Aldrig så anonymt att man inte hör att det är Goldsmiths verk, dock – hör hur flera bärande fraser återkommer i Alien långt senare – även om…
-
Hank Williams – Moanin’ the Blues (1952)
Med ”moana” menar Hank kväka, eller något liknande. Moanin’ the Blues är verkligen vad de medelålders kidsen kallar top shelf, missförstå mig rätt, men det går att göra sig lustig över denna varierade samling hjärtesorgsklassiker, punkterade av Hanks knastriga ylande, hulkande, joddlande (jo) och kvackande. Varje låt sitter där den ska! Allt som saknas är en cover…
-
Anni-Frid Lyngstad – Frida (1971)
Anni-Frid Lyngstad debuterade i Hylands Hörna 1967 men det dröjde av någon anledning ett par år innan debutalbumet blev klart; en tilltänkt ”vuxen” balladskiva, dammfritt producerad av Benny Andersson och Bengt Palmers, där Lyngstad framför diverse covers med ”nattjazzigt” röstläge. Inledande Tre kvart från nu och Jag blir galen när jag tänker på dej är…
-
Amanda Bergman – embraced for a second as we die (2026)
Jag läser texterna först och blir nästan lite rädd. Fragmentariska, spretiga rader om alltings ändlighet – glädjen som ska ta slut, livet som ska ta slut, allt som ska ta slut. Blodiga stränder, folkmord och ens älskade bebisar, som också kommer växa upp, också dö. Lyriken föreslår ett postpunksound någonstans mellan Echo & the Bunnymen…
