Kategori: musik
-
Annabelle Chairlegs – Waking Up (2026)
Jag tänkte att det nog blir förmätet av mig att kalla Annabelle Chairlegs för en tjej som nog gärna skulle vilja få ett telefonsamtal av Quentin Tarantino – hon låter exakt som jag föreställer mig att Margaret Qualley skulle låta om hon blev artist – men sedan läste jag att ett av målen med Waking…
-
Jerry Goldsmith – The Spiral Road (1962)
Ett tidigt bevis på Jerry Goldsmiths eklektiska bemästrande av olika stämningar och genrer; detta ackompanjerar ”exotiskt” äventyr och består därför av en tvärkorsning mellan 50-talets äventyrsmusik á la Herrmann, 60-talets klaviaturbetonade exotica i ”orientalisk” stil och den sublima romantiken som kom att bli Goldsmiths signum. Detta är ett intressant, om än spretigare kompendium till Lonely…
-
Ray Charles – The Great Ray Charles (1957)
Ray Charles hade redan blivit en R&B-sensation med sin andra LP, och på den ville han, till bedrövligt underskattad effekt, bevisa sitt värde som en seriös bluesmusiker genom att göra ett helt instrumentalt album. Resultatet är, på grund av dess välbekanta ljud, otroligt lätt att underskatta – Charles var bara 26, men har en underbar…
-
Hoola Bandoola Band – Fri information (1975)
Hoola Bandoolas sista skiva gjordes när Björn Afzelius redan gett ut första soloskivan Vem är det som är rädd och har fyra låtar av honom, vilket gör att skivan känns som något av en eftersläntrare – det är inget fel på denna högst genomspelta och enhetliga samling sånger, som har en särskild fäbless för annorstädes…
-
The Rolling Stones – Aftermath (1966)
Av alla legendariska skivor från 1966 så är kanske Rolling Stones Aftermath inte den första man kommer att tänka på. Men det skulle visa sig vara en ”undercat” med långt fler än nio liv; Stenarnas fjärde LP i räkningen är först och främst evigt ihågkommen som den första som egenhändigt krediterades till Jagger/Richards. Den sammanfattar…
-
Cast – Yeah Yeah Yeah (2026)
Det lönar sig att rycka upp sig. Hade inte John Power gjort det så hade han nog inte stått och skrålat som första akten på Oasis återföreningsturné, inför en liten skara gammelfans medan resten av de ekonomiskt ansatta biljettköparna letat upp sina säten. Hade den turnén ägt rum för 10-15 år sedan hade det nog…
-
Jerry Goldsmith – Lonely Are the Brave (1962)
Lonely Are the Brave var Goldsmiths riktiga genombrott som kompositör och definitivt en milstolpe i hans karriär. Vemodet, spänningen och dramatiken i hans tidigare titlar kulminerar här i en sammansatt helhet som skulle definiera inte bara hans egen musik utan även, vill jag påstå, en helt egen subgenre av filmmusik. Filmen handlar om en medelålders…
-
Chuck Berry – After School Session (1957)
Precis som med andra artister från eran är Berrys första LP en samling låtar framförda från olika sessioner – skivan är fortfarande en banger dock, med den legendariska inledningen School Day och många andra höjdpunkter, i synnerhet de fängslande No Money Down och Brown Eyed Handsome Man. Berrys texter är mer varierade och litterära än…
-
Björn Afzelius – Vem är det som är rädd? (1974)
Afzelius första (och bästa) soloskiva, gjord i ett sabbatsår för Hoola Bandoola Band formligen kör över hela gruppen med en samling sånger som är lika textmässigt utvecklade som de är musikaliskt dramatiska. Klassiska Bläckfisken har en nästan cinematisk kraft, otypisk för den här typen av proggmusik överhuvudtaget, och Afzelius antikapitalistiska tankestoff klär sig genomgående i…
-
Spice Girls – Spice (1996)
Spice Girls representerar ögat av 90-talets storm, den fragila stunden då våra föreställningar om zeitgeist känns som allra tydligast. Ett årtionde börjar trevande, diffust, inte riktigt i mål. Mot slutet har det sedan länge blivit för mycket av alltihop. Det är någonstans däremellan som det definieras, ofta för att i nästa sekund gå helt överstyr.…
