Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Made in Italy (2008)

Det här är en sådan där inhemsk feel-good som bevisar att Micke Nyqvist/Peter Magnuson-komedier görs överallt i Europa. Detta är en fransk-italiensk variant som handlar om frustrerad författare som lider av dubbla lojaliteter – han lever i Paris men kommer från Neapel – och får undersöka krisen vidare när hans pappa dör. Hittar han månne […]

Fortsätt läsa

Kärlek på eftermiddagen (1972)

Éric Rohmers sjätte och sista del i sviten av ”moraliska berättelser” handlar om bekväm och småborgerlig man (Bernard Verley) som nöjer sig med sin harmlösa fru, sitt tråkiga jobb samt dagdrömmarna om andra kvinnor… till dess att gamla bekantskapen Chloe (Zouzou) stiger in i hans liv och ställer hans libido på prov. Rohmers rytmer, sparsmakade […]

Fortsätt läsa

Irma Vep (1996)

Märkligt fängslande, irriterande flyktig film om en filminspelning av en nyinspelning av Feuillades gamla stumfilmsserie Les Vampires från 1915. Maggie Cheung, som spelar sig själv, är anlitad att spela Irma Vep, den ikoniska juveltjuven en gång i tiden gestaltad av kultfiguren Musidora; hon är omringad av en dryg fransk filmtrupp hon inte förstår, och vars […]

Fortsätt läsa

Bilrånaren (The Hitch-Hiker, 1953)

Särskilt lojala läsare (alla tolv stycken) efterlyser mitt skriveri om särskilda regissörer som inte kommit sedan Arzner – projektet tuffar på, men har genomgått en omberäkning och försening. För tillfället har jag anledning att gå igenom Ida Lupinos filmografi som regissör. The Hitch-Hiker visar sig vara den minst överraskande filmen hittills. Den är inte dålig, den […]

Fortsätt läsa

Jägarpatrullen (Ski Patrol, 1940)

Jag är en stor fjärdedels finsk (eller, enligt Putin, helt rysk) så nog är jag nyfiken på hur Hollywood anno 1940 tog sig an finska vinterkriget (första och hittills enda gången de gjort det, kan tilläggas). Innan Pearl Harbor sysslade ju Hollywood med en del appropriering av andra världskriget – var det inte Finland så […]

Fortsätt läsa

Deep Water (2022)

Adrian Lynes första film på 20 år känns verkligen som en ”old man’s movie”. Varför har den gamle mysgubben – som på 80- och 90-talet blev känd för en särskilt uppblåst typ av ”erotisk thriller” (9 1/2 vecka, Farlig förbindelse, etc) – kravlat upp ur mossen för att göra en Hulu-film? Pengar, antagligen, men man […]

Fortsätt läsa

Spider-Man: No Way Home (2021)

Jag tror mainstreamfilmen ”dog” redan på 2000-talet. Jag återkommer ofta till resonemanget jag hade inför Edgar Wrights Baby Driver. Tillåt mig att citera mig själv: Shaun of the Dead, Hot Fuzz och The World’s End; filmer som signalerar någon slags ”post-cinema”, filmer i slutet av filmen, en summering av (och hyllning till) det som tidigare gjorts, utan något […]

Fortsätt läsa

The Art of War (2000)

Jag medger att detta bara är jag, men The Art of War betraktar jag som comfort food från en tid då mainstreamfilmer hade höga produktionsvärden och sammanhängande intriger. Bortsett från ett par skickligt gjorda spänningsscener, samt retoriken bakom filmens mysterium (en slags vänsterversion av Tom Clancy) så finns inte en nypa originalitet här; filmen är faktiskt ett […]

Fortsätt läsa

Den osynlige (2002)

Från Trollywoods arkiv kommer en av många inkompetenta svenska genrefilmer som fått klappar på axeln av kritiker medan de lämnat publiken frustrerad. Gustaf Skarsgård spelar velig tonårskille som mördas på grund av… typ, långsökt Jönssonligan-liknande kriminell verksamhet ledd av mössfixerad bad-girl (Tuva Nuvotny); han överlever dock, typ, och får hänga omkring i ett limbo mellan […]

Fortsätt läsa

Licorice Pizza (2021)

Det känns som att det var otroligt längesedan jag såg en ny film av Paul Thomas Anderson. Tydligen var det fyra år sedan jag såg Phantom Thread, mannens eventuella peak i fråga om suggestiv subtilitet och det slutgiltiga beviset på att Anderson har en sällsam förmåga att anpassa sig till vilka scenarier som helst och […]

Fortsätt läsa