Hygglig makaronikrigsfilm där Klaus Kinksi, George Hilton och Rai Sanders räddar en italiensk by från tyska trupper. Filmen består av sentimentalt tjafs blandat med spring-och-skjut. Kinski krediteras som ”Klaus Kinsky” som om det skulle göra det lättare att köpa honom som en amerikansk korpral vid namn Brian Haskins (tur att han är dubbad!) Knappast spektakulärt, […]
Fortsätt läsaJul i juli (Christmas in July, 1940)
Liten men slug satir om en miserabel gnällspik som tror sig vinna 25.000 dollar när ett stort kaffeföretag utlyser en slogantävling – egentligen är det hans kollegor som spelar ett spratt på honom, men missförståndet hinner gå för långt. Preston Sturges andra film, efter Skojare gör karriär samma år, visar genast vilken intelligent berättare han är […]
Fortsätt läsaFish Tank (2009)
Andrea Arnolds filmer är inte för dem som finner trygghet i distans, eller de som söker efter storhet i det artificiella, vare sig det handlar om teman, estetik eller berättandekonst. Inte heller är de för dem som förkastar eller inte vet vad de ska göra med realism. Du ska bli förkrossad av hennes film, nästan […]
Fortsätt läsaNavajo Joe (1966)
Sergio Corbuccis kultigaste, tillsammans med Django, populariserad av Tarantino i hans korståg att få folk att se på vilka filmer som helst så länge de är sämre än hans egna. En ung Burt Reynolds spelar apachekrigare (!) som försöker hjälpa en otacksam liten by medan han söker hämnd på bankrånande skalpjägare. Utdragen story men stiligt […]
Fortsätt läsaSartana kommer – sälj pistolen, köp en kista! (C’è Sartana… vendi la pistola e comprati la bara!, 1970)
Den tredje Sartana-filmen, men den sista som spelades in rent kronologiskt, har George Hilton i rollen som Clint Eastwood-ripoffen Sartana. Totalt nonsens, där Vår Man bevittnar rånet av en gulddiligens och spelar alla parter mot varandra i diverse falskspel som blir mer och mer obegripliga och absurda. Varannan scen går ut på att Sartana, till […]
Fortsätt läsaSju syndare (Seven Sinners, 1940)
Tunn men marginellt minnesvärd fluffkomedi som utspelar sig på ö i Stilla havet. Marlene Dietrich spelar skandalös nattklubbssångerska (nähä?) som blivit deporterad från nästan alla öar hon satt sin fot på – nu försöker hon att inte ställa till alltför mycket uppståndelse på krogen (namne med filmens titel) medan flottans stolta löjtnant (John Wayne) uppvaktar […]
Fortsätt läsaAl di là dell’odio (1972)
Inkompetent spaghettiwestern, en total kalkon-ripoff på Förföljaren om blodtörstig indianstam (ledda av ”Hövding kallt och varmt rinnande vatten” och ”Hövding naturgas”) som slaktar en familj och sedan uppfostrar den överlevande dottern, som senare hittar sin bror bland jänkarna. Meningslös, otroligt tafflig och direkt obegriplig – den amerikanska dubben är dessutom under all kritik. Det heter […]
Fortsätt läsaGold (2022)
Man har kastat mycket skit i ansiktet på Zac Efron i den här filmen, som utspelar sig i någon odefinierad postapokalyps där han blir lämnad ensam ute i öknen för att vakta en gigantisk guldsten. En förutsägbar och ogenomtänkt överlevnadsskildring följer – filmen spelar på idén om girighetens galenskap, men Efrons problem är strikt fysiska, […]
Fortsätt läsaSpanarna 2 (Another Stakeout, 1993)
Det glassiga 1993-skenet ligger ljuvt över denna oväntat roliga uppföljare där Dreyfuss och Estevez, tillsammans med byråkraten Rosie O’Donnell, måste utge sig för att vara en semestrande familj då de övervakar ett par som misstänks härbärgera ett försvunnet vittne i sitt sommarhus. Inte mycket blir av själva storyn, vilket är filmens största svaghet, men samma […]
Fortsätt läsaSpanarna (Stakeout, 1987)
Här har vi en film som du kanske glömt är riktigt bra. Den brukade gå på TV jämt och jag har alltid tagit den för givet. Robert Dreyfuss och Emilio Estevez spelar poliser som sätts på rutinuppdraget att övervaka Madeleine Stowe, exet till en skurk som flytt fängelset. Twisten är inte bara att skurken är […]
Fortsätt läsa