Kategori: film
-
The Johnstown Flood (1926)
Tidigt exempel på en arketypisk katastroffilm där förmannen George O’Brien är den enda som begriper att den nya dammen i den lilla Pennsylvaniastaden är bräcklig och kommer att rasa. Innan slutets specialeffekter – som trots den arkaiska tekniken fortfarande ser fantastiska ut – får vi gott om konflikter mellan giriga timmerpampar och vanligt hederligt folk,…
-
Hellraiser (2022)
Obligatorisk, licensmotiverad uppföljare/nyinspelning utformad ungefär som en mysterieslasher i ”upphöjd skräck”-stuk med pliktskyldiga inslag av trauma och missbruksproblematik. Huvudpersonen är en trasslig ung kvinna med missbruksproblem som upptäcker den mystiska lådan som väcker till liv stoiska sadistmonster från kosmiska världsändar. Det är svårt att arbeta upp entusiasm för filmens standardiserade stil och manusets kalkylerade och…
-
A Love Song for Bobby Long (2004)
Oemotståndligt släpig och slasktrattspatetisk melodram som utspelar sig i New Orleans och handlar om oförfinad artonåring (Scarlett Johansson) vars mamma dör och lämnar henne ett gammalt hus som till hälften ägs av två suputer, varav en av dem (John Travolta) är en gammal litteraturprofessor som numera tillbringar dagarna med flaska och gitarr i solkiga solstolar….
-
AWOL – avhopparen (AWOL, 1972)
Ett riktigt obskyrt stycke knas, en amerikansk-svensk produktion om en amerikansk desertör som tar tillflykt i Stockholm, där han först ramlar in i porrbranschen och sedan FNL-rörelsen. Lealös intrig som inte riktigt verkar handla om någonting – däremellan finns gott om roliga dumheter att gotta sig åt, t.ex CIA-parodier i Benny Hill-stuk och ett överflöd…
-
I’m Chevy Chase and You’re Not (2025)
Dokumentär om Chevy Chase som går igenom hans uppgång och fall medan regissören Marina Zenovich försöker komma till botten med hans ökänt oförskämda beteende. Han framstår efterhand som en ganska typisk, kliniskt deprimerad surgubbe utan självinsikt, och med extremt begränsade förmågor till självkritik, men filmen har ingenting att säga om vare sig det, hans karriär…
-
Maktspel (City Hall, 1996)
Ojämn men intressant, uppfriskande seriös historia där Al Pacino spelar New Yorks helylleborgmästare. När uppgörelsen mellan en polis och en knarklangare gör att en sexårig pojke av misstag skjuts till döds börjar Pacinos rådgivare (John Cusack) luska i polisens förflutna och finner sig snart vara i en labyrint av mörkläggningar och skumraskaffärer bakom maktens kulisser….
-
Next Goal Wins (2023)
Efter en minst sagt tudelande komedi om Hitler (Jojo Rabbit) och en själverkänd Marvel-sellout (Thor: Ragnarök) känns det nästan som en självbiografisk metafor att Taika Waititi gjort denna okomplicerade, verklighetsbaserade feel-good om en skamfilad fotbollstränare med aggressionsproblem (spelad av Michael Fassbender) som tvingas bli coach åt ett uruselt fotbollslag till Amerikanska Samoa. Storystrukturen är likadan…
-
Smile (2022)
Dum och pretentiös skräckfilm som blev en oväntad framgång inte bara bland publik utan även kritiker. En professionell terapeut börjar hallicunera och utgår av någon anledning genast från att hon blivit offer för en förbannelse och förväntar sig även att omgivningen ska tro henne. När de inte gör det så beter sig filmen som om…
-
Unaccompanied Minors (2006)
Kul, totalt förbisedd julfilm om ett par olika yngre tonåringar som totas ihop när de ska flyga utan sina föräldrar och flygplatsen blir insnöad. Av diverse löshängda anledningar flyr de flygplatsens envetne säkerhetschef för att bilda en egen familj på den isolerade flygplatsen. En enkel, kul film gjord för den där särskilt svåråtkomliga mellanstadiepubliken, rappt…
-
Wonka (2023)
Syntetisk men enträgen musikalprequel till ”Kalle och chokladfabriken” där det stjärnögt naive chokladskapargeniet Willy Wonka (Timothée Chalamet) anländer till Paris för att sälja sitt bokstavligt talat magiska godis – istället luras han av lömska hotellföreståndare och motarbetas av en mordisk chokladkartell men får hjälp av andra figurer vars öden också tycks vara på snedspår. En…