Obligatorisk, licensmotiverad uppföljare/nyinspelning utformad ungefär som en mysterieslasher i ”upphöjd skräck”-stuk med pliktskyldiga inslag av trauma och missbruksproblematik. Huvudpersonen är en trasslig ung kvinna med missbruksproblem som upptäcker den mystiska lådan som väcker till liv stoiska sadistmonster från kosmiska världsändar. Det är svårt att arbeta upp entusiasm för filmens standardiserade stil och manusets kalkylerade och ofta långsökta försök att smickra sig in hos en inbillad målgrupp som i verkligheten knappt existerar – och verkshöjden är såklart inte större än ett frimärke i jämförelse med Clive Barkers originalfilm från 1987 (även om det ska sägas att Barker var en av producenterna för denna film). Intrigen är åtminstone solid nog att ta sig fram till en andra halva, som utspelar sig i en gammal herrgård där vi faktiskt får en och annan hygglig twist och ett par blygsamma tematiska variationer på Barkers existentiella sadomasochism. Men det är en rätt lång väg för ganska lite.
Lämna ett svar