Syntetisk men enträgen musikalprequel till ”Kalle och chokladfabriken” där det stjärnögt naive chokladskapargeniet Willy Wonka (Timothée Chalamet) anländer till Paris för att sälja sitt bokstavligt talat magiska godis – istället luras han av lömska hotellföreståndare och motarbetas av en mordisk chokladkartell men får hjälp av andra figurer vars öden också tycks vara på snedspår. En kommersiell snällkaramell gjord enligt den enhetligt sentimentala Sound of Music-traditionen där varje leende är lika intakt som en plastfigurs och där inget överspel är för fånigt; scenografin á la julkalender är präglad av en dunkel AI-smetighet och filmen har faktiskt ingen riktig textur överhuvudtaget. De traditionellt stroppeti-hopp- och hej-och-tjohej-struttiga sångerna av Neil Hannon förefaller också slätstrukna i början, men i längden ger de filmen någon form av karaktär och hjälper de mer skeptiska åskådare att orka igenom det traditionellt förutsägbara intrigmaskineriet.