⦁⦁⦁ Det är lätt att glömma hur mycket mindre – och hur mycket större – Eurovision brukade vara. Innan helrenoveringen på 2000-talet kändes hela tillställningen som en firmafest i ett öststatsland. Vinnarna glömdes emellertid aldrig bort. De kunde inte försvinna i bruset. Alla såg på tävlingen och därmed var alltså prestigen och tyngden i att […]
Fortsätt läsaTomas Andersson Wij – Ebeneser (1998)
⦁⦁⦁ Man ska inte låta sig luras av det lite osmickrande omslaget, där vi ser en ung man som försöker sig på ett pseudoerotiskt stirrande in i kameran. Är det en uttråkad skolfotograf som plötsligt gör ett självporträtt? Är det en dräggfull hipster som försöker se cool ut innan han åker in i fyllecell? Eller […]
Fortsätt läsa
Craig Finn – A Legacy of Rentals
Det enklaste ord jag finner för Craig Finn är berörande. Ska hans musik beskrivas mer kategoriskt så låter det inte speciellt originellt; han snack-sjunger släpigt igenom anekdotiska berättelser från kasinon och barer i det gamla välbekanta Amerikat där losers och hasbeens bor. Enkla arrangemang. En och annan avlägsen kvinnokör. Har det gjorts förr? Ja och […]
Fortsätt läsa
Cool Maritime – Big Earth Energy
Delvis var det kanske slumpen. Jag slog på den här skivan en regnig tisdagsförmiddag mitt i ett kyligt maj – det susade ljudlöst i träden på andra sidan fönster som böljade av drypande regn; alla rum sken blått med stänk av lime och smaragd. Trädgården såg direkt tropisk ut, med det höga oklippta gräset […]
Fortsätt läsaOrkan – Livsgaranti
Den här skivan smäller igång som ett spännande äventyr genom snårskog och rymd. Det är inte ordval tagna ur luften. Inledande numret heter just Urskog och det blir snabbt uppenbart att Orkan har den säregna talangen att de kan iscensätta ting i ljud; dundrande, introvert, skrålande och besjälad på en och samma gång, Orkan låter […]
Fortsätt läsaKevin Morby – This Is a Photograph
Kevin Morby har gjort fina saker med sin honungsraspiga röst och sina halvmörka tingel tangel-feels. Lågmälda albumet Sundowner (2020) till exempel. Högljudda This Is a Photograph är däremot en besvikelse. Titeln är ett påstående som föreslår att vi talar om någon sorts existentialistisk resa i tid och (vardags)rum, men skivan är oformulerad på alla sätt […]
Fortsätt läsaThe Black Keys – Dropout Boogie
The Black Keys gör oansenlig BBQ-rock färgad av Texas och Mexiko, men inte så att det kommer i vägen för den radiovänliga produktionen. Redan i anslaget märks att Dropout Boogie har en åtstramad, lite syrefattig ljudbild som låter lite för mycket som att den laborerats fram i en studio med för hög hyra; man kan riktigt […]
Fortsätt läsaFolke Nikanor – Främmande (2021)
Jag tyckte om Anders & Putte när jag var liten och det verkar som att hela Sveriges samlade indiekår gjorde det också. Ovanstående alster heter Vemod och passerade alltså som barnmusik en gång i tiden. Numer låter den mesta svenska indiepopen så här. Metaforer är för jobbiga att hålla på med, helst ska lyrik långrandigt förklara sig […]
Fortsätt läsaLars Frederiksen – To Victory (2021) (EP)
Lars Frederiksen låter, på alla sätt, som en arg danskjävel. Men är amerikan; sångaren i punkbandet Rancid, mer specifikt. Victory är tekniskt sett en EP, men praktiskt taget är det väl mer åt vi förr i tiden kallade en maxisingel; det vill säga två bra låtar och resten skit i hörnet. De två bra låtarna, Gods and Guns […]
Fortsätt läsaRobert Plant & Alison Krauss – Raise the Roof (2021)
Det är lite för enkelt att gilla samarbetet mellan Robert Plant och Alison Krauss. Hur mycket av hyllningarna handlar om sex appeal? De är så snajdiga ihop, och deras röster är så attraktiva, att den cafévänliga produktionen blir ”elegant och chic” snarare än kalkylerad och syntetisk. Själv är jag lite avvaktande inför Raise the Roof, vad som […]
Fortsätt läsa