Författare: carlfredrikfyhr
-
The Knife – Silent Shout (2006)
Jag försökte för tjugo år sedan och nu har jag försökt igen. Behöver jag lyssna på Silent Shout, eller The Knife överhuvudtaget, om och om igen innan jag börjar ”förstå” något? Livet är inte tillräckligt långt, är jag rädd. Jag har ett vagt minne av att jag tyckte att det kändes lite busigt att dissa…
-
Stormy Monday (1988)
Lågmäld neo-noir som har en hel del jazz-stoisk stil och atmosfär, trots att den utspelar sig i ett grådaskigt Newcastle; en häpnadsväckande ung Sean Bean spelar ströjobbare åt klubbägaren Sting som ”uppmuntras” till att sälja åt giriga jänkare, ledda av en skenhelig businessman (Tommy Lee Jones). Melanie Griffith lyser starkast som typ av femme fatale…
-
Holmes & Watson (2018)
Totalt obegripligt försök till Sherlock Holmes-komedi där Will Ferrell och John C. Reilly apar sig som Holmes och Watson i en serie sekvenser som saknar alla tänkbara relationer till någonting i närheten av en story eller ett sammanhang. Filmen påminner om filmade improvisationer eller repetitioner framförda av skådespelare som inte förstår att det faktiskt är…
-
Dea Matrona – Hate That I Care (2026)
På debutskivan For Your Sins (2024) såg nordirländska duon Dea Matrona ut som om de skulle porträttera Stevie Nicks och Christine McVie i ”Sikta mot stjärnorna” och på uppföljaren Hate That I Care har de bytt till Siouxee and the Banshees. Kravet på deras låtar verkar ha varit att de alla skulle kunna ha varit med i TV-serien ”Förhäxad”…
-
Domslutet (The Verdict, 1982)
Utmärkt Sidney Lumetfilm med en lika utmärkt Paul Newman i rollen som åldrad, alkoholiserad advokat som på ruinens rand åtar sig att försvara en kvinna som ligger i koma efter att läkare gett henne felaktiga bedövningsmedel. Han tänker först låta sig köpas ut av det katolska sjukhusets kyrkliga överhuvuden men beslutar sig mot alla odds…
-
Lee Child – Die Trying (1998)
Sommarläsningen 2026 blev en besvikelse. Lee Child skriver ungefär som om han hugger ved eller bygger ihop en Billyhylla – en hel sida kan bestå av tre stycken som enbart går igenom en serie maskinella händelseförlopp; Han stannade bilen. Drog i handbromsen. Öppnade dörren. Klev ut på gatan, etc. Det är som en parodi på…
-
Lika barn leka bäst (Mr. & Mrs. Smith, 1941)
Stel screwballkomedi, händelsevis regisserad av Alfred Hitchcock, om ett äkta par som får veta att de rent formellt inte är gifta, varpå ett par missförstånd gör dem till svurna fiender. Långdraget och energifattigt, oavsiktligt men kanske oundvikligt regisserat som om det finns en bomb under varje bord. Carole Lombard och Robert Montgomery är rutinerade och…
-
-
Jerry Goldsmith – Freud (1962)
Musiken till denna psykodynamiska historia gav Goldsmith sin första Oscarsnominering och är också känd/ökänd för att ha flera spår som Ridley Scott återanvände på Alien, till kompositörens förtret. Man kan också göra misstaget att tro att man lyssnar på The Shining, eftersom ledmotivet (bäst fångat i Charcot’s Show, ett av spåren som Scott använde) är…
-
Buddy Holly – Buddy Holly (1958)
Buddy Hollys första soloalbum, av endast två, är en anmärkningsvärd samling låtar som visar upp grogrunden för 60-talet som kommer att följa – den eviga Everyday, liksom Listen to Me och den klassiska singeln Peggy Sue viskar alla om Beatles och Beach Boys, medan Valley of Tears bara är ett av dussintals exempel på skivan…
