fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Författare: carlfredrikfyhr

  • Mot alla odds (Against All Odds, 1984)

    Omständlig och långrandig, ändå aldrig helt misslyckad nyinspelning på noir-klassikern Out of the Past; Jeff Bridges spelar envis, högbetald fotbollsspelare som sparkas från laget på grund av en dålig axel – i brist på stimuli (och omdöme) går han med på att resa till Mexiko för att hitta den förrymde flickvännen (Rachel Ward) till sin…

  • Mitt i plåten (The Cannonball Run, 1981)

    Totalknasig rallyfilm á la Hal Needham & Burt Reynolds, i princip en urvattning av Nu blåser vi snuten men ton- och stilmässigt bara ett stenkast från Titta vi flyger… och lika bra är det! Tävlingen i denna film bygger på en verklig trafikvidrig tävling som gick av stapeln på 70-talet som protest mot införandet av…

  • Summer School Teachers (1974)

    Underfundig, feministisk sexploitationfilm där en sympatisk trio kvinnor blir lärare i varsitt ämne på sommarskola – alla tre blir nedvärderade på olika sätt men var och en börjar därigenom också ta reda på skolans korrupta förehavanden. Denna film producerades av Roger Cormans New World-bolag och såldes in som en tuttig sexkomedi men är i själva…

  • Chuck Berry – After School Session (1957)

    Precis som med andra artister från eran är Berrys första LP en samling låtar framförda från olika sessioner – skivan är fortfarande en banger dock, med den legendariska inledningen School Day och många andra höjdpunkter, i synnerhet de fängslande No Money Down och Brown Eyed Handsome Man. Berrys texter är mer varierade och litterära än…

  • Blades of Glory (2007)

    Will Ferrell och Jon Heder spelar rivaliserande konstskridskoåkare – den ene en rockig och slafsig slusk, den andre en överbeskyddad och oskuldsfull perfektionist – som måste slå ihop sig och bli paråkare när de diskvalificeras. Ferrells andra sportkomedi – efter den delvis briljanta Talladega Nights – är en väldigt slarvig och primitiv komedi med lata skämt…

  • Semi-Pro (2008)

    Rutinmässig Will Ferrell-komedi där han spelar en till desperat typ – denna gång en tjomme på 70-talet som blivit rik på en one hit wonder-låt och bestämt sig för att köpa ett basketlag, vilket visar sig vara det sämsta tänkbara. Men kanske kan ödet konspirera så att laget i en ödesdiger turnering vinner en ärbar……

  • Diabolik ger ingen nåd (Diabolik, 1968)

    Den kultigaste av alla 60-talets utvinningar av James Bond, trots att det är en filmatisering av en italiensk serietidning med strikt italienska (och franska) förtecken; John Phillip Law är högteknologiske mästertjuven Diabolik som hela tiden undgår lagen (ledda av den tappert närvarande Michel Piccoli) och som inte skyr några medel för att slå tillbaka mot…

  • The Cotton Club (1984)

    Överdådigt men förvirrat 30-talsepos av Francis Ford Coppola, med fokus på Harlem-klubben Cotton Club där svarta artister framträdde trots att bara vita fick komma in. Coppolas strategi med filmen verkar vara att berätta allt som en gindränkt virvelvind – Richard Gere spelar jazzblåsare som får ihop det med gangsterfrun Diane Lane vars man i sin…

  • Fatal Instinct (1993)

    Platt parodi på noir-thrillers, särskilt 80- och 90-talshits som Farlig förbindelse och Basic Instinct; Armand Assante är åklagaren som dras till femme fatale medan hans fru konspirerar för att döda honom tillsammans med den lågklassiga älskaren etc. Det finns ingen poäng med humorn annat än att få oss att hänga med i referenserna – ett…

  • Deceptions (1990)

    Trög, förglömlig erotisk thriller gjord för TV men visad på bio i bland annat Tyskland och Frankrike. Proto-Basic Instinct-story där snuten Harry Hamlin dras till opålitliga Nicollette Sheridan som anklagas för att ha mördat sin man. Inte mycket händer mellan varven här – den typ av film där den enda glädjen kommer från att se…