Spielbergs ikoniske hovfotograf Janusz Kaminski regidebuterade med denna luddiga historia – en av många som spelade på biblisk apokalyps inför millenniet – där Winona Ryder (som en gång i tiden haft en demon i sig) försöker övertyga akademikern Ben Chaplin om att Satan tänker använda hans kropp för att ta mänsklig form. Lågmäld, hårt underdriven, driven av ett urbant vemod och den neurotiska känslan av en mystisk dissonans… filmen försöker helt enkelt övertyga oss om att inte tänka så mycket på storyn (som är tunn och outvecklad) och istället känna oss fram i filmens lågintensiva, rostiga estetik. Det fungerar nästan, men i slutändan blir det för många lösa trådar och outvecklade idéer längs vägen; filmen tar ens uppmärksamhet, om man accepterar att det inte kommer att vara en typisk popcornthriller, men väl där ger den ytterst lite tillbaka.
Lämna ett svar