Filmversionen av Andrew Lloyd Webbers på sin tid hippa succémusikal – ett evangelium gjord som rockopera med diverse anakronismer och moderna infall – är ett ganska ovanligt exempel på en hastigt föråldrad film. Anderson tar i som Judas medan Ted Neely påminner om en trött schäfer i rollen som Jesus; det hela är spartanskt inspelad i öknen och påminner om en mindre pretentiös Zabriskie Point men det burkiga ljudpålägget och den allmänt skrala budgeten lämnar mer att önska. Fans av den skrän-funk-skumpedump-iga musiken kommer uppskatta den mer, och det är möjligt att den slår bättre som bioupplevelse.