fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: Filmmusik

  • Ennio Morricone – Diciottenni al sole (1963)

    Lättsam, latinskt smaksatt exotica med 60-talets igenkännbara inslag av jazzrock och twist. Saknar mycket till variation och mångfald men den livfulla presentationen håller hög klass för att vara vad det är. I primitivaste laget för att vara Morricone dock särskilt i jämförelse med La voglia matta samma år.

  • Ennio Morricone – La voglia matta (1962)

    Trevlig och väldigt generös tidig exotica från Morricone som grundar sig i ett ledmotiv i tidstypisk rockabillyjazzstil men lätt och ledigt grenar av sig till twistvänliga surfrockinslag och poolvänlig, sopranackompanjerad bossanova som med ett och annat sällsamt tingel-tangel viskar om framtida giallospår. I spår som Miraggio Africano och I nuovi Giovani kan man också höra…

  • Ennio Morricone – Il Federale (1961)

    Det första soundtracket krediterat till Morricone, då 32 år. En italiensk krigskomedi som mestadels låter som skicklig men förutsägbar militäristisk muzak, med ett par undantag – dels den geniala utdragna c-tonen som ofta hörs mellan varven, vilket hela tiden påminner om ett underliggande mörker (ofta genom ren dissonans) och även spåret som gör en patsisch…

  • Jerry Goldsmith – City of Fear (1959)

    Jerry Goldsmiths tredje fullängdsalster är det första verkliga tecknet på hans storhet – en modern, urban noir-thriller bildar det perfekta underlaget för Goldsmiths dramatiska, ryskt influerade fanfarer samtidigt som ett oundvikligt jazzbeat, för att inte tala om lekfullhet, ramlar rakt in i härligheten. Det här är soundet av en mörk natthimmel, en svepande vind över,…

  • Jerry Goldsmith – Face of a Fugitive (1959)

    Goldsmiths första fullängdsarbete (Black Patch) var utsökt – detta är hans andra titel, ett lekfullt och solitt om än långt mer rudimentärt ackompanjemang till en thriller i Jagad-stil. Aldrig så anonymt att man inte hör att det är Goldsmiths verk, dock – hör hur flera bärande fraser återkommer i Alien långt senare – även om…

  • Talk to Me (2022)

    Knepig, inte helt lyckad, men samtidigt säregen skräckfilm om en ung kvinna som lider av ensamhet, och desperat närhet till andra, efter att hennes mor (antyds det) begått självmord. Hon visar sig vara den minst pålitliga personen att delta i en mystisk seans där hon tillsammans med ett gäng mer eller mindre osympatiska ungdomar stiftar…

  • Världarnas krig (War of the Worlds, 1953)

    Effektiv sci fi-klassiker efter H.G Wells berättelse om en invasion av iskalla marsianer (som vi sällan får se i bild). Börjar som alla andra filmer från eran, med en småstad vars befolkning är träigt helylle, men växer gradvis till att bli en studie i invasionen – forskningsrön blandas med militära strategier och filmen målar upp…