Kategori: Filmloggen

Filmatisering av den då rykande färska pjäsen med samma namn, byggd på den sensationalistiska storyn om Roxie Hart (Phyllis Haver) som dödade sin älskare och blandade in sin toffliga man (Victor Varconi) för att komma undan. Denna glättiga film, som länge var svår att se, lever på Havers mani och Varconis välbalanserade vemod, även om…

Steve Oedekerk ”parodierar” kung fu-filmer genom att ta en redan existerande 70-talsfilm och lägga om ljudspåret á la Operation Tiger Lily och operera in sig själv som oövervinnerlig puckohjälte. Om Woody Allens film var ett gränsfall så hade den åtminstone ett sinne för humor. Denna vidriga och anskrämliga skapelse gör så att Oedekirk (manus, regi, huvudroll)…

Ganska trevlig liten bagatell om högpresterande tonåring (Colin Hanks) vars intagningsbrev till Stanford förväxlas varpå han måste ta till drastiska åtgärder för att komma in – problemet är att hans dysfunktionella rikemansfamilj (en alkoholiserad mamma, en frånskild och självupptagen pappa och hans totalt förlorade knarkarbror) inte kan låta bli att komma i vägen för honom.…

Bara kontrakten är kvar i den nionde F&F-filmen, där vi plötsligt ska köpa att Dom Toretto har en tidigare okänd bror (John Cena) och därmed ett trauma som legat till grund för hela hans liv. Tydligen ska brorsan vara orsaken till deras pappas död, men säg den karaktär som håller sig död i den här…

The Fountain är fascinerande mer för de idéer den anspelar på än för de idéer den behandlar direkt; den handlar inte om ”kärlek”, ”liv” eller ”död” utan om fantasi kontra kunskap, frälsning genom fiktion (särskilt religion, alla fiktioners moder), möjligheten att två personer kan dela samma sinnesrum och varför man måste ge upp sitt ego…

Den amerikanska nyinspelningen på Låt den rätte komma in (2008) bevisar att det inte finns något sådant som en universell berättelse. Remaken består av en samling indicier som tyder på att en film gjordes en gång, men ingen vet motivet; de känslomässiga nyanserna i en svensk socialdemokratisk dystymi översätts inte till Reagans 80-tal på något vidare…

Lon Chaney spelar lymmel som rymmer från fängelset och försöker återknyta kontakten med sin nu vuxna dotter i denna melodram med Chinatown-spinn; väldigt basal stumfilmsmelodram som radar upp väldigt många troper och klichéer från eran, som till exempel ”föräldrar och barn skilda längsmed årtiondena”, ”den onde mannen lär sig ödmjukhet”, ”patriarken behöver övertygas”, ”den igenkända…

Bruce Willis reser från en eländig framtid till ett nästan lika eländigt förflutet för att stoppa en eländig katastrof från att befria en halv miljon eländiga människor från deras redan eländiga tillvaro, och om du inte redan gissat det så är eländet deterministiskt, så det finns ingen väg ut från det. Ändå är manuset lustigt…

Showgirls var ögonblicket som Paul Verhoeven började avslöja sina begränsningar som filmskapare i Hollywood; märkligt hur marodören som en gång gjorde något så mångfacetterat som På blodig mark skulle sluta i en sådan ”knock-knock-who’s-there”-film (ännu värre var Starship Troopers i det här avseendet; oundvikligen tog hipstersoppan slut i Hollow Man). I princip börjar och slutar…

Mothman är den verkliga inledningen av Hollywood efter 11 september, och en fantastisk Hamlet-öppning för 2002 som ett filmår. Det är dämpad och sensorisk film, som gjord i den stora tystnad som följer chock. Den finner tröst i förtvivlan, hopp i hopplöshet, den speciella (amerikanska) typen av lantlig skräck i Poe/Lovecraft-traditionen; flimrande julbelysning på verandan, lite…