Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Olovlig kärlek (Easy Virtue, 1928)

Denna melodram, en av Hitchcocks tidiga stumfilmer, har en problematisk intrig men ganska intressant tematik. Handlar om en kvinna som blir socialt utstött efter att hennes man begärt skilsmässa – hon finner kärlek på nytt i hygglige Dyall, men den sociala skammen förföljer henne. Rättegångsscenerna är fascinerande och belyser på oavsiktligt spännande sätt hur ”sedlighet” […]

Fortsätt läsa

Makt (Jew Süss, 1934)

Fascinerande drama med ett fenomenalt framträdande från Conrad Veidt som spelar 1700-talsbankiren Joseph Süß Oppenheimer som arbetade som finansiellt överhuvud (dvs ”hovjude”) åt hertigen Karl Alexander i Stuttgart. Olikt den mer berömda Nazi-filmen från 40-talet (som naturligtvis är extremt antisemitisk) är detta en gripande, pacifistisk film och ett märkvärdigt starkt psykologiskt drama om en man […]

Fortsätt läsa

Mannen och hans samvete (21 Days, 1940)

Ett av flera samarbeten med Vivien Leigh och Laurence Olivier; en acceptabel melodram, gjord 1937 men inte släppt förrän Leighs genombrott med Borta med vinden. De spelar kärlekspar som får problem när han ”råkar” döda hennes man. En oskyldig man åtalas för brottet och ser ut att kunna dömas – de får tjugoen dagar tillsammans […]

Fortsätt läsa

The Harvest (1993)

Miguel Ferrer spelar sliten manusförfattare som tvingas åka till Mexiko för inspiration – han får mer än han ber om när han träffar mystisk drömkvinna (Leilani Sarelle) och vaknar upp utan njure. Trög, småputtrande story men Ferrer är stabil och filmen förgylls ytterligare en smula av Emmanuel Lubezkis onödigt stiliga foto. Ferrer och Sarelle var […]

Fortsätt läsa

Röda husets hemlighet (The Red House, 1947)

Stämningsfull melodram om ung man som börjar jobba för bonden Edward G. Robinson som bor med sin syster och adopterade dotter. Han blir snart varse att mannen skyr skogen, och ett rött övergivet hus som ruvar på mörka hemligheter från det förflutna. Fenomenal, suggestiv upptakt, blandat med sublima sidointriger som inte så lite känns som […]

Fortsätt läsa

Withnail och jag (Withnail & I, 1987)

Minst sagt sardonisk kultkomedi om två utspårade skådespelare i slutet av 60-talet – den ene alkoholiserad, den andre går på amfetamin – som har en högljudd, tydligen platonisk relation, vilken de försöker råda bot på genom att fly ut på landet. Inte mycket i form av intrig – detta är en självbiografisk slice-of-life-film som råkar […]

Fortsätt läsa