Efter att ha ”råkat” sparka Daffy Duck tar Hollywoodproducenten Jenna Elfman hjälp av Snurre Sprätt för att jaga upp honom igen – själv är han på väg till Las Vegas med Brendan Frasers stuntman (spelad av Brendan Fraser… duh!) som ska rädda sin pappa (Timothy Dalton), en filmhjälte eller möjligen spion i verkligheten. Steve Martin spelar mustaschskruvande superonding som har egna planer mitt i alltihop.
Ibland kommer man rätt långt på ”det spelar ändå ingen roll” – detta är en ren slit- och slängmatiné, en orgie i filmreferenser som inte hänger ihop alls; trots Joe Dantes ofta bedyrade kärlek för sånt här har filmen absolut en kall, godtycklig beska över sig – små jabbar om politisk korrekthet känns passiv-aggressiva, särskilt i en film för barn – men man kan ju inte riktigt klaga på att en Looney Tunes-film är nonsensartad heller. Filmen vinner över en, om man vill.