Ankungar blir inte fulare än Hedwig and the Angry Inch, som hade amerikansk premiär sommaren 2001. Den delade repertoar med filmer som Legally Blonde, Jurassic Park 3 och America’s Sweethearts. Den blev en stor kommersiell flopp, vilket var en oundviklig tragisk ironi. Den var i sin egen bubbla och insisterade på att bli hörd på ett underbart, dumdristigt […]
Fortsätt läsa💿 Stand by Me (1986)
De fyra pojkarna lämnar sin stad. De ger sig ut i vildmarken. De har hört talas om ett lik. Några dagars vandring bort ska det ligga. Naturligtvis måste de se efter, och kanske bli kända på kuppen. De är tolv. Deras vandring är lika självklar som obegriplig, lika dum som meningsfull. Livet är bara nästa […]
Fortsätt läsa💿 Min arabiska vår (2016)
Hedi, låt oss använda en bättre titel, är en skenbart tunisisk film men, liksom den postkolonialt klingande svenska titeln föreslår, verkar den existera enbart för att vinna några priser och blidka europeiska kritiker, som pliktskyldigt kan peka ut dess teman och kontext så vi ska veta att det är en duktig film som vi är duktiga […]
Fortsätt läsa💿 Dirty Dancing (1987)
Är inte Dirty Dancing den filmiska motsvarigheten till att ligga i hängmattan och inte göra ett dugg? Hela filmen är som en glass som långsamt smälter. Allt i den gör att man tänker på alla dessa kravlösa, ljumma sommarkvällar… sådana där… såna som man… typ aldrig upplevt egentligen. De tycks alltid finnas för ens inre […]
Fortsätt läsa💿 Bob & Carol & Ted & Alice (1969) & Blume in Love (1973)
Bob & Carol & Ted & Alice (1969) Blume In Love (1973) En gång till om det här med föråldrade filmer: De finns inte. Alla filmer är åldrade, ja, men inte ”för” åldrade. Däremot kan de såklart snabbt bli väldigt omoderna. Särskilt om de försöker vara väldigt moderna. Effekterna kan vara ganska lustiga. Här har […]
Fortsätt läsa💿 Smaken av grönt te och ris (1952)
Minsta lilla kamerarörelse är en fest. Ungefär så resonerar David Bordwell i en analys av Smaken av grönt te och ris gjord för Criterion. Yasujirô Ozu, vars kändaste filmer inte innehåller några kamerarörelser alls, väljer i den här filmen att då och då röra kameran fram eller tillbaka. Detta fascinerar Bordwell oerhört och han menar att […]
Fortsätt läsa💿 Småstad (2017)
Jag är en av dem som anser att det finns stor konst i heminspelningar. Den är så stor, faktiskt, att den överskuggar alla spelfilmer som gjorts, och den är så särskild att bara ett par kan ta del av den – förmodligen de som varit framför och bakom kameran. Det är mycket sällsynt att en […]
Fortsätt läsa💿 Interiors (1978)
I ett avseende är Woody Allens Interiors en unik film. Det är den enda film jag kan komma på som är ett överlagt misslyckande. Rimligen måste en film satsa något för att kunna misslyckas, men Woody Allen krattade manegen för sitt eget fall här. Allt föreslår att Interiors är en film som inte vill fungera. Allen kan inte vara […]
Fortsätt läsa