Mustig om än lite lösryckt nytagning av James Fenimore Coopers äventyrsklassiker. Daniel Day-Lewis spelar Hawkeye, en hunkig hedersman som sveper engelsk adelsdam (Madeline Stowe) av fötterna medan fransmän och britter strider om mark på 1700-talets amerikanska kontinent. Allt ser grannt ut, är påkostat på helt rätt sätt, dessutom ypperligt välspelat och berättat med flyt – […]
Fortsätt läsaBlue Hawaii (1961)
Elvis gjorde ett par hyggliga filmer i slutet av 50-talet men snart tvingade hans manager in honom i en radda karaktärslösa romkoms och detta är en av dem. Av någon anledning är han särskilt osympatisk här, i rollen som bortklemad rikemansson som hänger i Hawaii efter militärtjänsten. Extremt tunn story i standard tonårssåpastuk, ej upplivad […]
Fortsätt läsaEn yankee med takter i (G.I. Blues, 1960)
Medioker Elviskomedi där man vill slå mynt på hans år i armén – här är han munter lumpare i Västtyskland som dras in i sedvanligt romkom-trassel med tysk dansös (Juliet Prowse). Hennes burleska ballerinanummer är bland det mer minnesvärda inslagen i filmen – ett annat udda ögonblick är när ett Elvisnummer avbryts med att en […]
Fortsätt läsaRien que les heures (1926)
Sublim storstadssymfoni, eventuellt den första film som självmedvetet använde sig av konceptet, där Paris skildras från morgon till kväll genom en serie vinjetter som alla på olika sätt speglar emotionell utsatthet – vi lär oss genast att detta inte är en skildring av societetens galor eller söndagspromenader; detta är arbetare som sliter, dricker, dockor som […]
Fortsätt läsaKing Creole (1958)
Ambitiös men rörig Elvisfilm där han introduceras som strulig yngling i James Dean-stuk vars heder ställer till det i skolan medan han försöker leva upp till sin pappas krav, hålla sig borta från lokala gangstern Walter Matthau och driva mellan en oskuldsfull skolkamrat och en medelålders prostituerad. Mitt i allt detta finnes naturligtvis också många […]
Fortsätt läsaParisare (Crainquebille, 1922)
Utsökt satir från den franska impressionisteran – huvudpersonen är en gammal man som sålt grönsaker på torget i årtionden och hamnar i rätten efter att ha förolämpat en polis. Det absurda i situationen accentueras på olika sätt i allt från ordvitsar och ironiska sammanträffanden till mer avancerade, och symboliskt laddade fantasisekvenser där regissören Jacques Feyders […]
Fortsätt läsaDuell i Texas (Love Me Tender, 1956)
Välproducerat men ganska långdraget westerndrama om en rå sydstatare (Robert Egan) som återvänder hem efter kriget med stöldgods – hans trolovade (Debra Paget) har gift sig med hans unge bror (Elvis Presley) och lagens långa arm börjar efterhand komma närmare. Givetvis mest känd som Elvis filmdebut, även om han bara har en biroll – han […]
Fortsätt läsaLe Mans (1971)
Racingfilmens År 2001, en indirekt dokumentär om det tjugofyra timmar långa sportvagnsracet i Le Mans – vill du inte se två timmar av bilar så är det ingenting för dig. Inklippt mellan det fantastiskt fotade racingmaterialet finns en sorts kortfattad ”antistory” där Steve McQueen & kompani är vänligt sinnade rivaler i en kamp som i […]
Fortsätt läsaTerrifier (2016)
Mestadels amatörmässig splatterfilm om en mordisk clown som har ihjäl folk på väldigt grisiga sätt. Gjord av specialeffektsskapare som saknar fingertoppskänsla för något annat än detaljrika slakthusscenarion – iscensättningen är hjärndött ologisk, manuset och skådespeleriet undermåligt och våldet präglat av den sorts oavsiktliga sadism som uppstår när filmen tar monstret och dess missgärningar för givet […]
Fortsätt läsaGladiator II (2024)
Likt många Ridley Scottfilmer är denna senkomna, onödiga uppföljare så pass rimligt fotad och regisserad att den nästan kommer runt sitt medelmåttiga manus. Emellertid är denna historia om Maximus förvillade son (Paul Mescal) i grund och botten en svag och karaktärslös direkt-till-video-uppföljare som blivit med för hög budget och en opportunistisk regissör (och då var […]
Fortsätt läsa