fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Författare: carlfredrikfyhr

  • Amanda Bergman – embraced for a second as we die (2026)

    Jag läser texterna först och blir nästan lite rädd. Fragmentariska, spretiga rader om alltings ändlighet – glädjen som ska ta slut, livet som ska ta slut, allt som ska ta slut. Blodiga stränder, folkmord och ens älskade bebisar, som också kommer växa upp, också dö. Lyriken föreslår ett postpunksound någonstans mellan Echo & the Bunnymen…

  • Happy Gilmore (1996)

    Tunn komedi gjord för Adam Sandler att vara Adam Sandler i. Han spelar arg hockeysnubbe som visar sig vara bättre på golf. Resten är slentrianmässig formalia utan mycket till poäng, energi eller finess. Sandler är inte en tillräckligt bra skådespelare (åtminstone inte här) för att hans ilskeproblem ska vara speciellt övertygande men som tur är…

  • Jerry Goldsmith – Black Patch (1957)

    Jerry Goldsmiths första långfilmssoundtrack är en märkbart stark entré som visar att Goldsmith, olikt de flesta andra i samma liga, inte bara hade sin stil klar utan även hela registret – de svepande, romantiska ledmotiven andas klassisk, episk westernromantik angränsandes till Max Steiner, men musiken är konstant modern, sitter aldrig helt stilla, blandar hela tiden…

  • Speak No Evil (2024)

    Välgjord och spännande nyinspelning av den mer förvirrade, om än adekvat nattsvarta danska filmen med samma namn. Kämpande medelklasspar (Mackenzie Davis och Scoot McNairy) med tolvårsdotter lär känna livade James McAvoy och hans fru och son på en charterresa och gör misstaget att besöka dem i deras lantliga hus. Ett psykologiskt spel börjar, vilket blir…

  • Tjorven och Skrållan (1965)

     Den andra långfilmen byggd på Saltkråkan-serien (efter Tjorven, Båtsman och Moses) i vilken Malin fått ungen Skrållan som ställer till hyss och (skrämmande ofta) försvinner ur folks uppsyn. Pelle hittar ett gäng rävungar och gömmer gubben Vestermans bössa. Farbror Melker lägger om taket och målar köket. Inte så mycket mer händer i denna extremt harmlösa…

  • Cuckoo (2024)

    Underhållande stycke nattbio, en lika slabbig som stilig genrevåffla om tonåring som motvilligt flyttar med sin pappa och styvmor till tyska alperna där skumma saker börjar hända. Exakt vad för saker är det bäst att vi inte går in på – inte för att förstöra överraskningen i sig, för ytterst lite är på papperet originellt…

  • Bugonia (2025)

    Nyinspelning av den koreanska filmen Save the Green Planet från 2003, förmodligen gjord av Yorgos Lanthimos som en defensiv gir efter en rad mer komplexa och ambitiösa filmer. Emma Stone spelar iskall VD för något läkemedelsföretag eller annat som kidnappats av knasboll (Jessie Plemons), och hans lindrigt förståndshandikappade kusin (Aidan Delbis), som är övertygad om…

  • Vildast av dem alla (Hud, 1963)

    Förförisk melodram där Paul Newman gör en av sina mest ikoniska roller som ung, självisk bondson i konflikt med sin idealiske gamle far. Intrigen är så vattentät, James Wong Howes svartvita widescreenfoto så intensivt närvarande och skådespeleriet så effektivt flytande att man aldrig överväger hur tillrättalagd och idealiserad filmens själva poäng är – en moralisk…

  • Body Chemistry (1990)

    Torftig b-filmsripoff av Farlig förbindelse där vältrimmade forskaren Marc Singer förförs av sin nya chef (Lisa Pescia) som visar sig vilja binda fast honom på fler sätt än en. Tuffar på i spänningslös habilitet fram till en vårdslöst slarvig final. En film som påminner om ett kilo kex utan vare sig ost eller marmelad. Hade…

  • Hank Williams – Hank Williams Sings (1951)

    Tillsammans med Moanin’ the Blues är Hank Williams Sings det enda album som Hank Williams släppte under sin livstid; en enkel samling låtar som har åldrats på ett spöklikt sätt. Att spisa denna platta är lite grann som att låta strömmen gå och bjuda in spöken i farstun. Det är inte någon Greatest Hits-parad i…