Färgstark melodram av Elia Kazan vars psykosexuella tematik gjorde den till en stor framgång både bland kritiker och publik i det tidiga 60-talet, när Hayeskodens puristiska damm var på väg att rämna. Utspelar sig 1928, kanske för att distrahera den amerikanska filmcensuren bort från det moderna perspektivet, och handlar om två tonåringar som är våldsamt och passionerat förälskade i varandra – deras heta känslor, och särskilt deras föräldrars besatthet av att bestämma deras liv och framtid, gör att de hamnar på varsina villovägar medan livet tar helt andra vändningar än de räknat med. I princip är detta som vilken annan tonårsmelodram från eran som helst men filmens besatthet av passion och förförelse gör den neurotisk på ett fascinerande sätt – att den dessutom breder ut sig till ett regelrätt epos, och vill sluta på en vuxen och mogen not, ger filmens pretentioner ännu mer karaktär. Detta är inte en film man köper för fem öre i form av trovärdighet, det måste sägas, men den bombastiska stilen är svår att värja sig mot. Natalie Wood gnistrande, som så ofta, i huvudrollen; också en stark filmdebut för Warren Beatty som hennes nervöse gemål samt Sandy Dennis som en av Woods väninnor. Pat Hingle också minnesvärd som Beattys hetblodiga krösuspappa. Manuset av William Inge Oscarsbelönades.