Småtrevlig såpa självständigt producerad av Blake Edwards med Jack Lemmon som förmodat alter-ego, en arkitekt som inför 60-årsdagen förvandlats till en bitsk, hypokondrisk neurotiker medan hans fru (Julie Andrews) hemlighåller det betydligt mer graverande bryderiet att hon upptäckt en tumör. Lite långdragen och jamsig, men lever på skådespelarna och särskilt den hemtrevliga inblicken – filmen spelades in i Edwards och Andrews eget hem och deras barn spelar barnen i filmen; faktum som transcenderar kuriosa och ger filmen en mer genuin, stundtals sublim, trovärdighet. Någon större berättelse är det emellertid inte.