Sublim stumfilmsromantik, länge en av stumfilmserans mest omtyckta och ihågkomna; Charles Farrell spelar gatuarbetare i Paris som tar hand om fattig kvinna (Janet Gaynor) varpå en magisk romans uppstår. Hon har en ond syster, och första världskriget kommer in i bilden, men detta är inte en film att se för intrigen utan den romantiska visionen, unik för stumfilmen, av kärlek som något mytiskt och verkligheten som en dröm. Med det sagt står sig inte filmen riktigt lika bra som andra mästerverk från eran, och regissören Frank Borzage skulle komma att bli före sin tid först under ljuderan; denna är lite mer derivativ – men fortfarande ett lyriskt exempel på hur en populär film från eran såg ut och omöjlig att åtminstone bitvis inte falla för (kolla tagningen av trapphuset!) Vann Oscar för bästa regi och manus på den första Oscarsgalan, där Gaynor också fick en Oscar för tre roller – denna, Gatans ängel (också Borzage) samt Murnaus mästerverk Sunrise.