Glazer på Oscarsgalan:
”Right now, we stand here as men who refute their Jewishness and the Holocaust being hijacked by an occupation which has led to conflict for so many innocent people. Whether the victims of October the 7th in Israel or the ongoing attack on Gaza—all the victims of this dehumanization. How do we resist?”
I övrigt var det en exceptionellt lagom gala. Skräll- och skandalfritt och inte ens fyra timmar i längd. Smalt och slimmat, ett år när så mycket fanns att bli brokig eller bråkig om. Särskilt uppsluppet var det egentligen inte heller. Håller med Grierson på ebert, även så till vida att det fanns saker att förnöja sig över också. Jag tror verkligen inte att Emma Stone förväntade sig att vinna. Hon var helt in- och utvänd. Al Pacino var förmodligen full. Tyckte John Cenas genomarbetade nakenchock var bra.
Jag vet inte vem som regisserar melodifestivalen (någon alls?) men de kan höja standarden genom att studera Oscarsgalan. När Emily Blunt och Ryan Gosling går upp för att presentera ett pris och bråkar om Barbie eller Oppenheimer, eller när Cena gör nämnda nakenchock, kan man notera att det flyter på helt problemfritt, känns helt spontant och sitter som en smäck. Det är en mirakulös konst, den har ingenting med pengar att göra utan går tillbaka till de gamla grekerna. Man tittar på vad som står i manus, sedan repeterar man, sedan ser man till att det blir bra. Men det tycks vara för avancerat för det svenska programmet, som om tanken är att om det nu kostar uppemot 30 miljoner så kan vi inte ödsla en massa tid på att göra det för bra.