Indonesien består av 17 000 öar. Från Manado på Sulawesi, i regionens nordliga ände, till huvudstaden Jakarta, är det 300 mil. Vägen dit går genom mängder av kåkstäder och provisoriska byar som alla ser i princip likadana ut. Man kan färdas via google och se med egna ögon hur övärlden, denna världens sextonde största ekonomi med sin ack så attraktiva turism, faktiskt ser ut. Efter att ha präglats av diverse interna politiska och militära konflikter under 1900-talet, är det svårt att (åtminstone med blotta ögat) se mycket till land överhuvudtaget. Man kan betänka landets slagord ”enighet i mångfald”. Som så klart också mött protester.
Här längs kustremsan till Sulawesisjön – på andra sidan börjar Filippinerna – sitter en liten flicka. Googlebilen har tillsynesevis inte kört längre än så här på just den här vägen, som ligger strax öster om staden Boroko. Vi lämnas till att betrakta på håll, som om vi här når någon form av integritet som inte ens google vågar kränka. Jag kan inte låta bli att undra vem flickan är, vad hon gör och om hon är lycklig.