Magnifik Keatonkomedi, hans första centrala klassiker och en grundbrytande filmkomedi. Buster spelar den aningslöse Willie McKay som återvänder till sin fars hemtrakter för att ärva hans mark – han faller för unga Talmadge som bjuder honom på middag, utan att veta att hennes far och bröder är ute efter honom på grund av en årtionden lång, komiskt meningslös släktfejd. Denna film är inte bara ett historiskt betydelsefullt kliv från stumfilmens slapstick till ett mer mångfasetterat berättande; filmen är genuint modern, såväl i gestaltningen som i utförandet. Den absurda humorn – särskilt de upprepade skämten där männen hela tiden försöker döda huvudpersonen – kommenterar på ett ironiskt sett det blodbad som den ”moderna” amerikanska staten vilar på (och som också i förlängning förskönats på film). Därutöver är skämten varierade och karaktärerna välskrivna, kostymerna påkostade och trovärdiga, och när insatserna höjs så blir de bokstavligen svindlade då filmen är full av vidunderliga naturmiljöer och dödsföraktande upptåg som ger en svindel (som t.ex när Keaton klättrar i berg eller far ner i vattenfallet mot slutet). Keaton gjorde mästerverket Fart, flickor och faror året efter, men denna film är om än inte lika helgjuten så på sätt och vis mer sofistikerad.