I.
Stannade uppe i natten och såg på Superbowl, åtminstone fram till Usher och en bit (vaknade i dag och såg att Lag A vunnit över Lag B trots att de låg under när jag gick och lade mig). Jag har försökt förut, mer eller mindre, men aldrig kommit förbi mitt eget bryderi över att matchen börjar, blåses av efter fyra sekunder och kommentatorerna konstaterar ”stark start” och ”bra springspel”. Bra… springspel? OK, vi säger så. Det visar sig att – som i de flesta sporter, eller TV-serier för den delen – sitter man bara och glor på det tillräckligt länge så kommer man efterhand in i det. Det är inte spelet, eller serien, som förändras, det är ens egen hjärna man ställer om. Inte olikt scrollandet man utför på sociala medier i stället för att försöka läsa Proust en gång till.
II.
I förrgår hittade vi en död fasan ute i trädgården. Uppkarvad. Spår av räv. Tog upp den med en skyffel och slängde den bortom komposten. Gladan blev glad.
III.
På radiosporten i morse nämndes inte NFL med ett knyst. Förmodligen för att det inte fanns någon ”svensk vinkel”. Men ändå. Vi är tydligen inte så mycket av en amerikansk provins att Superbowl också är en svensk riksnyhet. Jag var faktiskt överraskad. Det är paradoxalt tillfredsställande att något av det gamla, inskränkta innan-murens-fall-Sverige lever kvar någonstans. Där har vi ett försvar värt att hålla.
⦁