Tredje Andy Hardy-filmen är ingen förbättring från de två tidigare. Domare Hardy, den knarrige familjepatriarken, måste åka till Washington för ett specialarbete – han tar med sig familjen, såklart, och Andy faller för den korrupta dottern till en fransk diplomat. Sensmoralen är att finkultur och storstadsmanér är trams och att kreti och pleti inte har något att skämmas för. Som vanligt måste även domaren rädda familjehedern och vi blir på det klara med att vi inte ska hålla på och lägga för mycket tilltro till ”moderna” saker som kvinnor som läser tidningen och kan en massa saker om politik. Intrigen är emellertid extremt tunn och tematiken torr som fnöske.
Ett svar på ”Familjen Hardy reser till sta’n (Judge Hardy’s Children, 1938)”