Den fjärde Andy Hardy-filmen är eventuellt den bästa; mamma Hardy reser iväg för att ta hand om sin sjuka mor medan Andy ramlar in i en prekär dubbeldejt samtidigt som han får hjälp av efterhängsna nya grannen Judy Garland (som ska föreställa vara tolv år gammal!) Mestadels lättviktig, men sidointrigen om den döende mormodern, Andys eventuella juridiska problem och domare Hardys möte med en kommunikationsradio är höjdpunkter som ger det hela en del spänst – pricken över i:et är Lana Turner, som Rooneys andra dejt, och såklart Garland som framför tre sånger, två i slutet efter varandra bara för sakens skull. Typiskt sett saker som sinkar filmer av det här slaget, men högst välkommet här, eftersom huvudpersonerna är det minst intressanta.